Ser en ny trend komma och jag gillar den inte. Bebisrösten är tillbaka. Big time. Nån som minns när den var som värst? Det var på nittiotalet då Erik Haag ledde Knesset, och ett gäng bebisröster pratade om bebissaker med honom. Erik Haag, som verkar sympatisk och trevlig i övrigt, har ju faktiskt den mesta möjliga bebisrösten av dem alla.
Nu är rösten tillbaka igen. Prepare yourself.
Same röst but different. Josefin Craaford har ju länge företrätt Den Nya Bebisen, men nu får hon banne mig ge vika för Baby Voice 2008 - på fett ingående. Det skakar igång redan nu med Martina Haags film Underbar och älskad av alla, som är ett totalt uppsving i bebis. Men så är hon ju gift med Bebis Supreme också.
Annika Jankell ligger redan fett bra till på Tv4 morgon. Superchild. För att inte tala om Carina Berg.
För att göra en riktigt bra bebisröst ska man knipa ihop munnen på ett alldeles särskilt vis, man ska uttala "i" med lätt, nasal, Lidingöstil. Everyone is doing it.
Det dyker upp mer och mer. Jag hör rösten överallt. Unga tjejer go bebis på tunnelbanan, tv-hallåor uttalar "Ingmar Bergman" på ett beyond infantilt vis. Snart är bebisuttalet lika trendigt som Foppatofflan. Och lika hett, I am tellin' ya.
Våga vägra bebis redan nu. Det gör jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
21 kommentarer:
Jag har helt missat denna trend.. Är den något som återkommer med jämna mellanrum, tro? Lite grann som världskrig, istider och orienteringstävlingar?
Jo, bebisrösten går helt klart i cykler. Jag trodde den nådde sin topp med Anders Lundin och sommarshittet, men nu tror jag snarare att peaken kommer att bli Martina Haags film. Då blir bebisspråket på var mans tunga igen.
Jag tycker det påminner om en läskig svamptripp jag hade en gång. Men då var det riktiga människor som pratarde så och inte kändisar.
Jag har några kompisar som börjat jobba på ett företag som heter T.I.
När dom säger det på engelska, vilket jag inte fattar varför dom gör, så låter dom som bäbisar allihop.
Jag gillar folk som stavar bebis som "bäbis". Det är verkligen skönt förnedrande.
Idag uttalade min chef "modeveckan" på bebisspråk. Det sprider sig. Minns var du läste det först.
Fast jag har ändå inte lyckats se den här trenden på något sätt, men har hört många prata om den. Är det inte bara en sån där ickehändelse som alla bara fasar men som aldrig egentligen blir någonting? Som Harry Potter-filmerna?
Trenden är inte här ännu, man ser bara små spår- den är på ingående. Jag förutspår att bebisrösten blir höstens tv-grej (igen! Tio år senare). Och den kommer peaka med Underbar och älskad av alla.
Den kommer inte bli skitstor bland folket, bara på tv, mest bland hallåor och programledare.
Har du någon teori om varför dom använder det? Och på vilka ord använder dom det oftast?
Jag tror att de försöker verka söta. Det är deras försök att söta till sig. Eller så är det ett sätt att distansera sig, som om allt man säger är lite, lite ironiskt.
Men fan, jag kan ha fel. Men jag hade rätt om Anders Lundin. Och snart kommer ju Martina Haag stort - lyssna på henne så får ni höra.
Olika ord vet jag inte men många gånger handlar det om meningar som börjar i stil med "Men jag gillar faktiskt..." och "Men jag tycker..."
En gång var det en som tyckte att jag lät som Erik Haag. Eller flera gånger faktiskt. Särskilt när jag var programledarvikarie. Det här känns surt, även om det är ett tag sedan. Jag är alltså en av dessa bebisar. Jag hatar dem och är ändå en av dem.
Du kanske kan svara på frågan om varför man anammar bebisröst i rutan? Eller radion, i ditt fall.
Vill tillägga att jag inte tycker att du snackar bebis i etern.
Hur uttalar ni bäbis föresten? Bäbis eller bebis?
På stockholmsvis: bEEbis. Du då?
bÄbis. jag kommer ju från landet.
Idag fick jag faktiskt höra bäbisspråket! En jag pratade med ett tag, som jag inte kände, avslutade med att betona "Hejdå" på ett riktigt förnedrande löjligt sätt.
Men satan i gatan. Nu gäller det att stå redo. Nu kommer de, jättebebisarna. En "vän" (ingen nämnd, ingen glömd) signerar mail med "Kjamis". Fy fan. Bebis!
Det är sjukt att man ska behöva säga ifrån inte bara vad folk säger till en utan hur de säger något till en!
"Du, eeh... Du låter som en bebis när du pratar."
"Va! Vad snackar du om?"
"tänkte bara att du borde få veta innan det är för sent att göra något åt det. Alltså jag skulle vilja att du berättade det för mig liksom, hoppas att du inte blev ledsen nu."
Kan bli tricky att läxa upp de här kidsen...
Jag ska fråga min kompis Sofia om vett och etikett vad gäller påpekande av bebisröst. Hon skriver en bok om sånt (Vett och etikett alltså, inte bebisröster).
Kanske är det som när man ska påpeka att någon luktar illa, eller behöver borsta tänderna? Man kör typ "Jag tycker det är så fräscht med deo, gör inte du?". Dvs "Jag tycker det är tufft att prata som en riktig man, gör inte du?"
Eh...
En äcklig förlängning utav bebistrenden kan ju bli att man börjar skriva (typ "kjamis") och prata på bebisspråk ("va dum du äjjj"). Usch, hemska tanke. Hoppas det dyker upp en motkultur där fokk börjar prata kanslisvenska som värsta ärkebyråkraten istället.
Jag tycker att vi ska mobilisera motståndsstyrkan redan nu.
Alltså, det här med bebisrösten har varit ett gissel länge, och även i amerikansk film. Är det så att amerikanska män tänder på kvinnor som låter som om de sugit på heliumballonger 24-7 sedan de slutade kindergarden? Jag tänker speciellt på bruttan som alltid är med i Kevin Smith-filmer (och dessutom i Pauly Shore-mästerverket Bio Dome) och som i en av Smiths filmer dessutom fick spela indiefilmens värsta kliché: den helcrazy tjejen som vänder upp och ner på världsfrånvända killens värld! och sedan visar hon sig till och med vara lesbisk, men o, nej, det är inget problem för Ben Affleck (jag snackar alltså chasing amy), han får ligga ÄNDÅ! För hon har ju babyröst och då måste man ju vara liggable i alla fall. hon väser sig igenom en roll i dazed and confused också. Jag hatar henne. Hon är alla bebisrösters moder. Men herregud, jag vet visst inte vad hon heter. M åste ha förträngt det.
Hon Ann Söderlund pratar sådär också.
Skicka en kommentar