När Kennets trubadurdröm närmar sig verklighet kommer också allvaret. Efter den åttonde gitarrlektionen är Kennet mer eftertänksam än tidigare.
Du har bara två gånger kvar på din ABF-kurs. Har det varit som du förväntade dig?– Ja, till stor del. Det enda som har inte har stämt med förväntningarna var att det var en mindre lokal än vad jag trodde. Jag hade sett framför mig att vi skulle sitta på varsinn stol i en rund ring. Det gör vi inte.
Vad har hänt sedan sist?– Jag skulle vilja dementera en grej från förra intervjun. Jag vet inte om jag är riktigt nöjd med reporterns sätt att vinkla det hela. Vissa saker är tagna ur sin helhet. Jag har
inte hatat eller velat mobba tanten. Jag var lite sur på henne när hon var bättre än mig men det har
inte varit fråga om att velat mobba henne eller skratta åt henne, som det framställdes i texten där jag framstod som en mobbare. Jag vill påpeka att vi har härlig stämning i gruppen och att jag aldrig velat trycka ned kärringen. Det vinklades lite hårt förra gången.
Vad händer på kursen?– Nu ska lära oss C. Problemet är att jag åker till London och inte kommer hinna öva. Har även börjat använda en kramboll för att bli starkare i händerna. Janne hade spelat på en PRO-fest. Han hade kört lite Elvis bland annat. Jag blev förvånad över att han hade kört så mycket engelskt, och att det hade gått hem hos panchona. Men panchona idag tillhör väl den generationen som faktiskt lyssnade på sånt.
Håller på att funderar ut ett namn till min gitarr också. Jag tycker det känns rätt. Funderar på Dolly. Funderar också på att piffa till den. Jag var väldigt imponerad av att Dollys gitarr var glittrig så jag funderar på att göra nåt sånt. Kanske rosa med silverstjärnor. Det vore coolt om man hade turistklistermärken på den från städer i Europa där man varit och spelat också, typ Tyrolen och Bayern. Sköna trubadurstäder.
Hur har dina tankar kring trubaduryrket utvecklats?– Har funderat kring det och inser att jag kanske flög iväg lite med ekononi och sånt förra gången. Det är ju faktiskt inte pengarna som är det viktiga. Cornelis gick omkring med sin lön i en systemkasse, till exempel. Stålarna är egentligen inte viktiga för fem öre (haha!). När det började snackas om det här med manager och sånt så föll jag ur balans. Framgångarna steg mig åt huvudet, tillfälligt, men nu har jag landat.
Vad är det som är viktigt då, om inte pengarna?– Det viktiga är känslan. Gemenskapen. Härligheten. Musiken påverkar allla väldigt starkt. Tidigare fick man lyssna på nån annan musikant eller sätta på en kassett men nu har jag magin i egna händer, nästan som en trollkarl, och kan själv ta fram musik. Som du använder pennan använder jag gitarren.
Ska musik byggas utav glädje? – Ja. Men även av sorg. Hela känsloregistret. Det kanske framstår som gläjde men det finns ofta en djupare tanke bakom. Just nu håller jag till exempel på att försöka ta fram en låt av Fred Åkerström som heter Kapitalismen. Den är trallvänlig och alla kan sjunga med, men den har också ett djupare budskap. Eller ta I natt jag drömde, till exempel. Smaka på texten. Då inser du att det som först verkar glatt egentligen är sogligt.Det är det som är det fantastiska med trubadurlåtar. Som Vem kan segla förutan vind, Fredrik Åkare och Cecilia Lind, 34:an och Tom Dooley. De är ju härliga att sjunga med i, det har ju till och med du gjort. Men tänk på texterna.
Vad är viktigast för dig just nu?– Att utvecklas som trubadur. Jag har ju haft olika upplevelser längs resan. Första gången var fantastiskt roligt, sedan kom motgångarna, sedan vände det och jag fick uppleva ruset när framgången kom och nu har eftertänksamheten kommit. Jag känner igen det mönstret lite nu, vår intervjuserie påminner mycket om den med Göran Persson. Jag känner igen mig mycket i samarbetet mellan honom och Erik Fichtelius. Man får se olika sidor som kommer fram. Alla har en bild av en trubadur. Men det finns mycket bakom ytan, han är mångfacetterad.
När blir man en trubadur?– Jag tror att man är trubadur från första början. Man pratar om konstnärssjäl. Man har väl en konstnärssjäl även innan man börjar måla? På samma sätt är det med trubadurer. Att bli en är en livslång process. Även Janne är inte en fullt utvcklad trubadur ännu. Det är väl därför man kan vara en trubadur en hel livstid också.
