Dags att styra upp! Cykelturer på min nya beauty (Hon är preliminärt döpt till "Lauren" efter världens tuffaste donna Lauren Bacall), lite späkande dammsugning och lite näringsrik sallad. Nya livet börjar nu. Pronto.
Lyssnar på Bruce Springsteen. Allt ändras inte över en dag. Bruce består.
Var hos mormor igår med mamma och brorsan men blev trött och rastlös efter tio minuter och ville hem. Det är något knas där. Jag vill inte prata med någon heller, utom ett par stycken. Mobilen på ljudlös. H är den enda jag kan vara med längre än någon timme. Är det ett vanligt sorgesymptom eller har jag bara blivit galen? Eller också är H extra special. Får se hur det går på jobbet på torsdag.
En annan grej: har blivit tokig i pussel. Lägger dem hela tiden. Köpte två nya på Röda Korset. De stillar rastlösheten. Jag håller på med ett motiv som heter "Covered bridge" just nu. Snart klart. När jag lyssnar på Human Touch (ja, jag vet) och lägger ett par bitar av något som ska vara en trädkrona mot en ljusblå himmel känner jag mig lite lugn. "You've been broken and you've been hurt/Show me someone who ain't".
Word, Bruce. Word.
2 kommentarer:
En ren gissning från min sida är att det endast är ett fåtal i din bekantskapskrets som just nu kan ge dig den kvalitetstid du verkligen behöver och därför har du den inställning du har just nu.
Att du skulle blivit galen är nog ingen risk, men att leta efter vanliga sorgesymtom är nog inte så gagnande - alla har sina egna sätt att sörja på även om de s.k. stegen oftast påminner mycket om varandra.
Låt allt ta den tid det behöver ta; jäkta inte, utan känn det det du känner utan att lägga skuldkänslor på dig själv. Du kan lugnt lägga pussel och lyssna på Bruce, du.
Tack. Lade precis sista handen vid "Covered Bridge". En kopp te, lite dammsugande och jag tar fram nästa. Det hjälper. Det är lugnande. Så varför skulle jag inte lägga pussel. Egentligen. Som sagt.
Skicka en kommentar