Drömmer fortfarande sorgdrömmar. I natt drömde jag en skum grej; att skolgården man ser från pappas fönster var en upplöjd åker. Jag stod och såg på den då någon sa "Han kommer inte att plöja mer. Men var inte ledsen, nu är han kungarnas kung istället".
Vaknade och kände att jag liksom hade svårt att andas. När går det över? Varje gång jag tror jag är helt återställd och okej blir jag motbevisad. Det kommer tydligen ta tid. Snart är det en månad sedan han försvann.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar