Billig? Jag?

Går på Make Up Stores fest där man presenterar vårens make up. Temat är frukt. Modellerna har bananer i håret och orange lipgloss. Det bjuds på tuggummi med vattenmelonsmak och - givetvis - en generös goodie bag med både det ena (tuttifruttigodis?!) och det andra (orange lipgloss).

(For the record: mycket fina färger i kollektionen, särskilt de turkosa produkterna. Fantastisk persikofärgad blusher också, och imponerande nagellack)

Vi kollar på modellerna, gissar deras ålder (sjutton) och anmärker på deras kläder.

Vi klappar händerna. Vi ser den ena osannolika kändisen efter den andra. Rikard Herrey. Varför? Nån som är känd från det här med tsunamin, en kvinna. Och så "han i Varuhuset". Tror jag såg en gammal Fröken Sverige i vimlet också. De allra flesta är blonda tjejer med proffsiga sminkningar.

Showen är över, man önskar oss en fortsatt trevlig kväll för nu så börjar partyyyyyt!

Vi masar oss mot utgången i samma stund DJn börjar spela. Vi skäms lite. Det är så uppenbart vad vi håller på med. Gratis är gott och allt det där. Det pinsamma är att vi är långt ifrån de första att gå så fort uppvisningen är över. Det är kö till garderoberna. Gaaah!

Gud, jag rodnar när jag tar emot goodie bagen. Detta är tacken för att man ordnar fest, tänker jag. Man måste muta sina gäster för att komma och inte ens gratis drinkar kan få dem att stanna.

Om det är någon tröst för någon festfixare, eller kanske Make Up Store-ägare så gillade jag i alla fall verkligen innehållet i bagen. I morgon blir det orange nagellack.