Min kompis Robban (ej Broberg) var på Big Ben. Han är en skön dude, med häng på jeansen och lite övervintrad grungelook blandat med skatersnubbe. Han är runt trettio.
Vid ett bord satt ett gäng sköna medelålders damer. Lite "tjejerna på jobbet" över dem. När Robban går förbi tar en av dem ett rejält tag i hans rumpa, klämmer åt ordentligt och säger, med hög rökröst, "vilken jävla röv!"
Det är en fin liten historia. Dock missförstod jag Robban när han berättade den för mig första gången. Jag tyckte att han sa "De tog mig på min Big Ben" när han sa "De tog på mig inne på Big Ben". Men det redde vi snabbt ut.
På samma sätt berättade min kompis Niklas att Jerry Williams en gång hjälpte hans mamma av bussen när Niklas låg i barnvagnen.
Okej.
Men i mitt minne, och under årens lopp, har den här historien blivit att Jerry Williams hjälpte Niklas mamma med barnvagnen upp för trappan till kyrkan när Niklas skulle döpas (!?).
Jag vet inte hur denna förvrängning har kommit sig. Niklas är inte ens döpt.
En tredje grej:
En "vän" till mig berättar att han och kompisen står vid pissoaren någonstans och gör sin business då Robert Aschberg dyker upp, knäpper upp gylfen och hojtar "Håll i er grabbar, för nu stänker det!"
Okej, kul.
Men jag hörde än en gång fel och när jag skulle återberätta denna lilla anekdot för första gången mindes jag det som att det var Robban Broberg det handlade om, inte Aschberg.
Med detta i åtanke är det kanske...
a) inte så klokt att jag är journalist.
b) klokt att min roman snarare är "inspired by true events" än "based on a true story".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar