Nu har jag sett sista 24 och sista Heroes.
Tomhet.
Heroes slutade abrupt, lite för cleant och med ett par - till och med för Heroes - lite för mystiska sammanträffanden. Men ändå ser jag fram emot "Volume 2", om det nu blir någon. Om inte annat så för att jag nyligen fick reda på att Nathan Petrelli (Adrian Pasdar) är gift med Natalie från Dixie Chicks.
Och så mitt älskade 24.
Jag har så svårt att säga någonting negativt om serien, av respekt för allas vår hjälte, men kan citera en alltid så pålitlig citatkälla (vi kan kalla honom Kennet) när han säger att det alltid är lika kul att se Hollywoodskådisar spela efterblivna och 24 gör en inte besviken på den punkten. Det är få som lyckas (Leo DiCaprio i Gilbert Grape är den enda jag skulle ge högsta betyg i mongogestaltning).
Och i säsong 6 är det inte mindre än två rolltolkningar som ska uppfattas som rörande och autentiska...men jag vet inte. Jag blir mest rörd när Jack Bauer grinar och sånt. Och inte heller där blir man besviken.
Sedan kan man tycka vad man vill om seriens formulaiska format. Det är bara vissa hot som kan vara stora nog för att sätta en hel nation i fara; kärnvapen och giftgas. Och kanske total datanedläggning (som i kommande Die Hard 4.0!). Och det måste finnas en mole, och det måste finnas vändingar och goda som visar sig vara onda och så ett gammalt spöke från förr. Man kan inte klaga på det. Det är som att klaga på att det är för mycket action i Die Hard 4.0.
Däremot kan man kanske försiktigt höja ett ögonbryn inför faktumet att folk som blir skjutna i armen eller borrade i axeln tar av sig bandaget och jobbar som vanligt tre timmar senare. Vilket bara bidrar till den där känslan av attt CTU är övermänniskor, som man ville bort ifrån ett tag genom att visa att de är precis som oss. Jack gråter av utmattning, han blir heroinberonde och han screwar upp sina relationer.
Att han sedan pallar att rädda världen ett dygn efter den sista kinesiska tortyrrundan väljer jag att se mellan fingrarna på.
Nu håller jag tummarna för att Chloe och Bill Buchanan inte är ute ur leken. Det vore en förlust som inte på något sätt skulle kunna fixas. Inte ens om Tony Almeida återuppstod från de döda.
PS. Här ligger förresten min Wiliam H Macy-intervju och skräpar.
13 kommentarer:
Hur klarade sig Justin Long i sin Rob Shneiderska (ren spekulering) sidekickroll i 4.0?
Lustig intervju med Macy, känns lite som att han ursäktar sig för Wild hogs. "Den tjänade ju in bra med pengar så då är det väl okej? Det var ju min agent som valde..."
Inte ens filmbolaget har sett Die Hard 4.0 ännu så jag har inte sett den. Än. Men så fort tillfälle ges sitter jag där med popcorn i hand.
Säkert du också.
Och ja, givetvis ursäktar han skiten. Skulle inte du göra det? Jag gav honom chansen. Han tog den. Vi kom bra överrens.
I totally will! John McClane är ju alltid John McClane. Vilken titel hade du föredragit, Live free or die hard, eller Die hard 4.0?
Absolut. McClane is the man, alla dagar.
Jag hade nog hellre sett Live Free or Die Hard även om det luktar Arne Hegerfors. Men eftersom det är datahot så tyckte man kanske att 4.0 var lika lustigt. Eller?
Sett den här förresten? http://www.youtube.com/watch?v=w-82UeGPuvQ
Jag gillar den skarpt. Alltså verkligen.
haha! MAXAT, love that.
Men allvarligt, den är ju BRA! Eller hur?
Ja, faktiskt. Låter som nån gammal skatedänga. "Yippe-kay-eeeeey".
Vad säger du om det senaste (eller ja, näst senaste kanske) simpsonsavsnittet då, som är gjort som ett 24-avsnitt? Tyckte, utan att vara en jättefan av 24, att det var rätt kul och välgjort faktiskt, trots att jag brukar ha lite svårt för konceptavsnitten, speciellt de lite mer sentida. Men om man är 24 och simpsonsfrälst liksom, julafton eller för mycket av det goda?
Du, jag har varit fullt upptagen med att se alla delar av 30 Rock. En underbar serie. Jag har försummat Simpsons. Det är mycket, mycket ruttet gjort av mig. Jag ska kolla och återkomma. Dina ord ger mig hopp och skänker mig glädje. Jag minns ett konceptavsnitt, på rak arm, som är sjukt kul och det är när Mulder och Scully kommer till stan. "I bring looove".
Ja, 30 rock är fantastiskt bra. Bara Baldwins slöa men auktoritära röst räcker ju egentligen, men sen är inramningen så sjukt bra också. Det känns typ som en perfekt avvägning mellan förnedringhumor á la the office (fast utan att bli påfrestande att se på) och absurda vändningar á la arrested developement (fast ändå tillräckligt enkelt för att man skall kunna avnjuta det på bakfyllan). Nä, helt klart jävligt bra.
Själv är jag helt uppe i amerikanska the office nu, fan så bra det också.
Ja, det är också bra. Men jag befarar att ingenting, någonsin blir lika bra som Arrested Development. Det är helt enkelt en fullkomlig komediserie. Fullkomlig!
Det är bara för att du inte dricker som du tycker det. Jag gillar också arrested developement, men man måste vara så jävla skärpt hela tiden för att hänga med i svängarna. Fast det har väl sin charm det också, det kan jag inte förneka.
Eller så ser man det bara flera gånger...?
Skicka en kommentar