Jag har utvecklat Anders Lundin-skräck. När jag ser honom i vita sommarbyxor och pillemariskt grin vill jag sträcka mig efter luren och ringa polisen. Det är något läskigt och obehagligt över honom. Jag tror att han bär på en hemsk hemlighet. Han är nog elak. Han tycker inte om sig själv. Han hatar sommaren. Han hatar att ta på sig sina vita sommarbyxor och gå upp på scenen ännu en gång. Det är därför han pratar med bebisröst och behandlar både gäster och publik som utvecklingsstörda barn. Han gör det för dem, för att de inte begriper bättre och för att det ger honom någon slags goodwill-cred på samma gång så att ingen ska behöva upptäcka hur elak han egentligen är.
Ja, det är dags för mig att "bevaka" Allsången igen för Citys räkning.
2 kommentarer:
Skönt att det inte bara är jag som har en oförklarlig obehagskänsla i kroppen när det kommer till Herr Lundin; fram tills nu har jag faktiskt känt mig lite paranoid. Tack :)
"Känd allsångsledare misstänkt för olaga hot" känns inte som en heeelt osannolik rubrik i framtiden, om jag säger så.
När han ser sådär nollställd ut ibland på ögonen och munnen liksom fejkler, då har han ett galet "I shall kill again"-uttyck som är beyond läskigt.
Skicka en kommentar