Skäl att kräva påökt

Klockan är nio och jag är kvar på jobbet. Varför? Jo, för i mina arbetsuppgifter idag ingår att kolla på Allsång på Skansen och sedan ringa upp ett par galningar som typ tältar utanför Skansen varje tisdag, och fråga dem om kvällens program.
Jag har aldrig sett det där svenneprogrammet, det finns skäl till att jag vägrat ha tv i tre års tid. Men herregud. Jag kan ta mossiga gamla Eldkvarn. Jag kan möjligen ta ett gäng gamlingar som spelar cittra, så länge jag får betalt för att kolla. Men Anders Lundin som sjunger om att han inte har några kalsonger på sig och sprätter med benen. Där börjar det kännas. Och inte av välbehag. Och sedan kommer Markoolio in, plufsig och dan i ett par clownrandiga brallor, och sjunger att även han "känner sig fri". AAARGH! My eyes! MY PRECIOUS EYES!!!
Och så inzoomning på alla små knubbiga trettonåriga tjejer med för mycket brun-utan-sol som åmar sig för finnen. Och så börjar han sjunga "reggae". Han uttalar det "regg-aj". Han är för skön, den där Markoolio.
Nu är programmet slut. Men det hjälper inte mig för jag får inte ringa galningarna förrän halv tio eftersom det tydligen bjuds på extranummer. Jag kommer aldrig härifrån. Det här är nöjesjournalistikens baksida. Jag kräver påökt. Det här är so not worth it. I fucking quit.