torsdag 30 augusti 2007

Så vi möts igen, Keira


Efter en trygg redaktionssommar är det dags för den opålitliga frilanshösten att börja. Jag kick-offar med att åka till Venedig filmfestival. Jag tar med mig datorn så att jag kan blogga därifrån. How's that for a filmjournalist? (Redan börjar angloismerna hagla, jag ber verkligen om ursäkt).

Jag måste säga att jag inte är helt pepp.
Missförstå mig rätt. Jag vill inte verka sån. Det är inte synd om mig. Många skulle vilja byta plats med mig. Det är på gränsen till enfaldigt att klaga på att "behöva" åka till Venedig en vecka och intervjua filmstjärnor.
Men jag är inte pepp. Jag är totalt opepp på att lämna landet igen efter förra veckans semester som jag gärna hade njutit av dena vecka, som en post-semestervecka. Det är ju en av semesterresans stora bonusar: post-semesterveckan där man får skryta, visa bilder och ge sina kompisar löjliga små souvenirer man köpt. Inget sånt för mig den här gången. Det hanns inte med. I stället blev det stress, planering och samtal till filmbolag och uppdragsgivare. Allt ska klaffa, och jag vill bara sova.

Är heller inte pepp på all stress det faktiskt (faktiskt!) innebär att försöka bocka av så många filmer och stjärnor som möjligt under Venedigveckan (eller vilken filmfestivalvecka som helst). Det är ett himla meckande. Stress är bara förnamnet. Stjärnbeströdd stress är fortfarande stress. Faktiskt!

Och så är min brorsa här igen, denna gång under trevligare omständigheter än förra månadens begravningsomständigheter. Det hade varit bra för mig att umgås lite med honom. Egen sorg växer sig jättestor. Delad sorg halv sorg. Och min sorg är instängd någonstans mellan bakhuvudet och hjärtat känns det som, med ett slags epicentrum i halsen. Alltid under kontroll, men också alltid där.
Hade behövt mer post-Barcelonatid. Då hade den kunnat mildras kanske?

Men visst, det skulle vara skönt om det, om ett par dagar, visar sig att Venedig är värsta toppstället och att jag trivs som fisken i vattnet. Det skulle vara skitskönt om nån i så fall ville trycka ned det jag skrivit tidigare i halsen på mig och kalla mig dryg och bortskämd. Det skulle göra mig gott.

tisdag 28 augusti 2007

Alarmerande bebisnyheter!

Det värsta har hänt. Jag har fått reda på att jag ibland pratar med bebisröst. H sa det till mig i morse. Han sa "Jag har läst på din blogg att man bör säga till om man hör någon prata med bebisröst (djupt andetag)...och du gör det ibland".
AAAAAARGH!
Alla ni som känner mig. Alla ni som hört mig tala. Alla ni som någon gång hört mig yttra en begriplig mening. Snälla, svara. No mercy, var ärliga: talar jag ibland med bebisröst? Jag måste få veta. I can handle the truth.

söndag 26 augusti 2007

Estoccolmo


Tillbaka från Spanien. Dags att dodga alla "men vad ska du göra nu då"-frågor och get down to the nitty gritty: min bokplan. Man ska egentligen inte prata planer och projekt som inte är på banan. Ja, av uppbara skäl. Men min idé är att om jag sprider grejen om att jag har ett bokprojekt på gång så tvingas jag rycka upp mig och skriva klart det där fruktansvärt bra synopsiset (synopsis i bestämd form?) och sälja in det som den charmerande businesswoman jag är. See whut I'm sayin'?
Nåt om Spanien förresten. "Den spanska klädsmaken skiljer sig något från den svenska" stod det i Klas Ericssons Barcelona-guide. Det är ett ytterst väluppfostrat sätt att säga att spanjorernas känsla för smak inte når upp till samma nivå som deras känsla för pinxos och tapas. Om man säger så. Om jag tvingades kategorisera (och det gör jag ju givetvis) skulle jag säga att de klär sig som slinkor och svennebananer. Eller vad kallar man annars kombon nätstrumpor, tube top och neongul minikjol i elastiskt material? Men laga paella, det kan de.
Nå. Bokprojektet. Om jag talar om det i tid och otid kommer folk börja fråga "Hur går det med boken?" och då blir den klar. Snart. How is that for a plan? Och under tiden ska jag skriva en avhandling om bebisröstens tillbakagång (Tack, Nanci, för ett underbart utlägg i frågan. Hon heter Joey Lauren Adams och är mycket riktigt babyröst Supreme. Hon har också varit ihop med Vince Vaughn som ju är ett Babyface. Sammanträffande?) och fila på "Vilken är den bästa religionen" för Pauses räkning. Jag har svaret.

fredag 17 augusti 2007

Vamos a la playa

Semester! Vilken tokig uppfinning. Jag minns faktiskt inte när jag hade semester senast. Alltså visst åker jag utomlands med ganska så jämna mellanrum. Jag har slitit ut tre resväskor på lika många år. Men det är alltid jobbrelaterade resor. Ibland mer ibland mindre. Och visst kan man fundera på definitionen av "jobb" när det rör sig om två veckor i LA med filmvisningar och kändishäng. Men ja, det är jobb. Man är inte helt flexibel. Man har saker att göra, tider att passa.
Vad vill jag säga?
Jo, att jag ska på en veckas semester för första gången sedan...2000? Det blir Barcelona. Jag vill äta tapas. Tillbaka om en vecka. Då är det knegdags igen. No rest for the wicked.

onsdag 15 augusti 2007

Sista natten med gänget

I morgon är det sista dagen på sommarkneget. Lite trist, jag gillar gänget på City. Chefen kallar mig stöddig men det är okej. Kanske för att jag dissar hans idéer i tid och otid men kan jag hjälpa att jag är cityslick och inte folklig? Nej.
Skoja.
Nå, det ska bli lite vemodigt i alla fall att sluta även om frilansandet lockar väldigt mycket just nu (och i synnerhet när klockan ringer halv åtta varje morgon). Alla frågar "Men vad ska du göra nu då?" och lägger huvudet lite bekymrat på sned. Svaret är att jag ska göra precis detsamma som jag gjorde innan: skriva frilanstexter, åka på junkets utomlands och lyssna på knasiga italienare, testa krogar och shoppa på Ebay. Livet är inte slut för att sommarjobbet är över. Don't cry for me, Bonnier.
Har ju faktiskt inte bara ett utan flera jobberbjudanden i skjortärmen, så nog ska det gå bra någon månad till. Kan redan nu go official med att jag är Diegos nya filmredaktör. Yay! Och så har jag lite sköna möten inbokade av typen "Hej, jag har hört att du har olika idéer, skulle du vilja komma upp till kontoret/redaktionen och diskutera vidare".
Och som bonus: jag har ÄNTLIGEN kommit på vad jag vill skriva en bok om. Måste bara stylta upp det lite snyggt på papper, sedan är succélivet ett faktum.
Så därför tycker jag att jag kan åka till Barcelona med gott samvete på lördag. Min första semester på...jag vet inte...år! Jag kommer säkert sova bort halva tiden bara för att jag kan, men hey, it's my life to ruin my own way som en vis man sjunger.
Sista dagen med gänget alltså. Hade tänkt baka men det får bli köpebröd i morgon istället. Då kanske chefen inte tycker jag är så stöddig. Vem kan vara stöddig med ett par wienerbröd i näven? Jag är så jävla smart.

söndag 12 augusti 2007

The Return of the bebisröst!

Ser en ny trend komma och jag gillar den inte. Bebisrösten är tillbaka. Big time. Nån som minns när den var som värst? Det var på nittiotalet då Erik Haag ledde Knesset, och ett gäng bebisröster pratade om bebissaker med honom. Erik Haag, som verkar sympatisk och trevlig i övrigt, har ju faktiskt den mesta möjliga bebisrösten av dem alla.
Nu är rösten tillbaka igen. Prepare yourself.
Same röst but different. Josefin Craaford har ju länge företrätt Den Nya Bebisen, men nu får hon banne mig ge vika för Baby Voice 2008 - på fett ingående. Det skakar igång redan nu med Martina Haags film Underbar och älskad av alla, som är ett totalt uppsving i bebis. Men så är hon ju gift med Bebis Supreme också.
Annika Jankell ligger redan fett bra till på Tv4 morgon. Superchild. För att inte tala om Carina Berg.
För att göra en riktigt bra bebisröst ska man knipa ihop munnen på ett alldeles särskilt vis, man ska uttala "i" med lätt, nasal, Lidingöstil. Everyone is doing it.
Det dyker upp mer och mer. Jag hör rösten överallt. Unga tjejer go bebis på tunnelbanan, tv-hallåor uttalar "Ingmar Bergman" på ett beyond infantilt vis. Snart är bebisuttalet lika trendigt som Foppatofflan. Och lika hett, I am tellin' ya.
Våga vägra bebis redan nu. Det gör jag.

torsdag 9 augusti 2007

Hit by the svennepsykos!

Har blivit helt beroende av Aftonbladet/Schribstedts nya satsning Family. Jag kan inte förklara varför. Det är en sån muppig sida, och så svennig att jag inte kan slita mig. Jag tvingas surfa runt bland svenneannonser som den här och jag KAN inte slita mig!
Min chef har till och med sagt till mig två gånger att sluta, och börja jobba istället. Jag kan inte. Det här är värre än Ebay. Jag har drabbats av svennepsykos.

måndag 6 augusti 2007

Gåtan Anders Lundin

Denna Anders Lundin. Jag visste väl att sista ordet inte var skrivet. Han åt en hamburgare. Han satte i halsen. Han har fått uppsöka läkare. Han ska opereras.
Right.
Min teori om självhat och ett gråtande barn i behov av professionell hjälp har aldrig känts mer övertygande. Om du frågar mig.

lördag 4 augusti 2007

Jag är frivilligt orange

Har blivit tvungen att ställa väldigt märkliga frågor till mig själv under helgen. Hur använder man brun-utan-sol? Händerna blir orange, det kommer mystiska bruna fläckar mellan fingrarna och fötterna ser enbart smutsiga ut. What's the deal? Känns som om man har lepra.
Utlånade DVD:er. Asså, jag saknar kanske trettio DVD:er i min samling. Hur håller man reda på alla man lånar ut sitt shit till utan att bli värsta DVD-nazin? Skriver man upp sånt i ett block? Har man lånekort på något trevligt men ändå vänskapligt vis, typ gör en lustig grej av det? (Jag antar att svaret är nej, rätt och slätt)
Och hur ska jag kunna driva in alla filmer jag lånat...jag minns inte vilka jag lånat ut dem till...det här är deras chans att rippa mig totalt på dyrgripar som Tre dagar för Condor och Brideshead Revisited.
Av någon anledning minns jag att jag lånat ut just de två filmerna till Per...alltid nåt.
Pride. Hur svenne får det bli egentligen innan det helt slår bakut och tappar sin fokus? Min mamma ringer och säger att hon och hennes granne tycker att det låter kul med det där Pride och vill veta hur man tar sig till festivalen.
Jag vet inte om det faktiskt ligger i Prides intresse att vilja ha min mamma där, och likasinnade 60-åriga damer som gillar "festivaler". Jag tror inte det. Se vad som hände med Tip Top. De var öppna för både gays och "heterosociala". Slutade med att det gick och självdog.
Och en sista fråga - jag har fått två jobberbjudanden på lika många dagar. Jag blir skitförvånad. Läser folk över huvud taget det jag skriver? Jag trodde inte det. Men tydligen. Shit. Det betyder att de två artiklar jag har måndagsdeadline på måste bli riktigt bra. För en gångs skull.

torsdag 2 augusti 2007

In Glenn we trust


"Jag och grabbarna snackade om det i omklädningsrummet igår", säger Glenn på invigningstalet. "Och alla var vi säkra på att det inte skulle vara något problem om någon i laget skulle visa sig vara gay".
Hm.
Alltså: "snacka i omklädningsrummet"? Man får verkligen intrycket av att det är det enda stället Glenn och hans "grabbar" snackar med varann. Innan talade Glenn om den stämning som råder där. "Man säger att den är hjärtlig men rå, men ofta är den bara rå". Han talade också, faktiskt lite eftertänksamt, om hur han varit med och fostrat en viss machoism i just omklädningsrummet. Jo, visst har det varit så...sa han. Lite machorörande.
Då är frågan om omklädningsrummet är eller inte är det bästa stället att snacka bögar på. Kanske är det just det det är. Detta intima rum för grabbarna och deras starka ledarman. Eller så är det den enda plats då det är absolut omöjligt och förbjudet för dem att ens yttra en antydan till gayness på.

Jag gillade Glenns tal. Han adresserade direkt "händelsen" i Amsterdam. "Han tog mig på kuken" sa han på göteborgska. Sedan ställer jag mig lite tveksam till "kom ut mer inom sporten"-uppmaningarna. Jag vet inte om jag tror honom.
Särskilt inte som han i morse satt i tv-soffan och sa "Den tog mig på snoppen". Den?!

PS. Här finns en liten Pride-krönika från dagens City. Ja, "vännen" är någon i min närhet.

onsdag 1 augusti 2007

Dvärgar, hästar och homosexuella

Ska dra till Pride nu och rapportera. Ser med skräckblandad förtjusning fram emot Glenns invigningstal. Hans clueless inställning till det hela gör mig spänd av förväntan. Dvärgar och homosexuella? Tja, Orback hade ju en faster som bodde med en häst satte....

Värdig vinnare

Och ni kallar mig freak...?