Jag har glömt bort hur man går på bio. Jag går aldrig på bio. Jag minns inte när jag var på bio senast. Om man med bio menar ett biobesök, på en biograf, där man betalar för sin biljett och trängs med en massa andra folk i en salong som luktar popcorn.
Sånt gör jag aldrig.
Men jag bestämde mig för att göra det i helgen. Tio i sju-bion. Ben Afflecks film med det ytterst fåniga namnet Gone Baby Gone.
Tio i sju en lördag. Går folk generellt på bio då? Jag trodde niobion på Heron City, fredagar mer var grejen.
Hur som helst.
Beställer man biljetter? Är det det som är grejen? Börjar filmen tio i sju eller är det reklam före?
Står vid kassan kvart i sju och det finns bara en biljett kvar till bion. Vi är två.
Som sagt, jag har glömt bort hur det är att gå på bio. Och jag minns nu varför jag, i början av min karriär, skrev en jobbig, lillgammal krönika med rubriken "Jag har slutat gå på bio, länge leve pressvisningen".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Nu fick jag inspiration att göra någon sorts jämförelse mellan gratis pressvisning- och illegal nedladdning av film. Hmm... tänka, tänka, tänka... I'll get back to ya on that one :)
Gud ja, vanlig bio är för vidrigt, precis som vanligt folk - något som The wires David Simon, via Jan Gradvall, konstaterar:
"Fuck the average reader. Under min tid som journalist på en tidning blev jag alltid tillsagd att skriva för genomsnittsläsaren. Tidningens definition på genomsnittläsaren var en vit man, en prenumerant i en förortsvilla med cirka två barn och cirka tre bilar och en hund och en katt och trädgårdsmöbler. Han vet ingenting och behöver därför allt förklarat för sig, Och den inställningen blir en börda som dödar alla bra historier. Fuck him. Fuck him to hell.”
ja ja ja ja vi hajar... fröken världsmedborgare eller fröken "varför köper du inte en dyrare ordentlig kniv".
Puss
Eller "Vem fan vill bo på hostel?" som jag också får äta upp nån gång i halvåret.
Skicka en kommentar