fredag 6 mars 2009

Den insmickrande känslan av att vara ett A-barn

Jag är först på kontoret igen. Igen! Jag älskar den lagom pösiga känslan som infinner sig, ungefär som man vunnit en tävling. Jag vann, jag kom in först på kontoret. A-barnet strikes again.

Igår träffades två A-barn hemma hos mig; jag och Linnéa. Jag vet inte vem av oss som är värst/bäst. Vi är båda fenomenala på att planera, strukturera, göra to do-listor och hålla oss till planer men ändå vara öppna för variation. Möjligen är Linnéa lite bättre på att tänka praktiskt. Vi diskuterade våra maskeradplaner. That's right, det är maskeraddags. Alldeles för lite maskerader nu för tiden. Vi betade av allt; lokaler, musikmöjligheter och bästa, möjliga matlösning. Sedan fikade vi på Nigella Lawson-vis med finsnacks (varma smörgåsar med kvalitetsmarmelad och en hemgjord semla. Exklusivt te till) på finporslinet. Vi beklagade oss lite över att man inte hinner städa, baka eller tvätta så mycket när man jobbar heltid.

Ack ve.

2 kommentarer:

Jenny sa...

jassåru? SÄKER på att du var först på plats? eller det är kanske bara övervåningen som räknas här? jag skulle säga: det är inte ens som att man behöver stoppa matchen där!

Caroline Hainer sa...

Fuck. Glömde undervåningen. Men det man inte ser finns ju inte. Eller?