Här är dagens två recensioner i City.
Across the Universe
Betyg ett av fem
Okej, så någon kom på en idé om att göra en film baserad på Beatleslåtar. Inget fel i det.
Vad som däremot är fel är en dansande rabbi, Bono i cowboyhatt och omotiverad användning av Eddie Izzard i cirkusmiljö. Lägg också till total brist på handling och torftiga huvudpersoner vid namn ”Lucy” och ”Jude” vars obegripliga kärleksaffär står i centrum (om det finns ett sådant i den här stirriga filmen).
Across the Universe bygger egentligen enbart på igenkännandet av gamla örhängen. Rollfiguren Maxwell går till exempel lös med en ”silverhammare”, som vore det den naturligaste saken i världen.
Det är det inte.
Tvärtom, det är långsökt, poänglöst och torrt. När en tjej ”kommer in genom badrumsfönstret” sänder jag en fridens tanke till Paul McCartney.
När man sedan drar lama paralleller mellan Vietnamkriget och krossade jordgubbar till tonerna av ett Strawberry fields-medley vrider jag på mig med samma generande frenesi som jag förmodar att George och John gör i sina gravar.
Jumper
Betyg: Ett av fem
Om jag plötsligt sjönk genom isen och drogs ned i vattnet av kraftiga strömmar, utan en chans att ta mig upp, bara för att några sekunder senare spolas upp mitt i skolbiblioteket, dyblöt och frusen, misstänker jag att min första tanke inte skulle vara ”Teleporterade jag precis mig själv”?
Men så tänker Hayden Christensens rollfigur David, och redan där börjar filmens trovärdighet vackla. Det är inte teleporteringen som är ett problem, filmer om tidsresor kan vara fantastiska. Det är dess funktion. När David upptäcker sin förmåga drar han sig tillbaka och lever gott på att teleportera in sig i bankvalv för att sedan äta en macka på Sfinxens huvud och partaja lite i Rio. Det är glada dagar i några år tills David kommer på att han vill träffa sin barndomskärlek, och ta med henne till Rom. Där upptäcker han att han inte är ensam om sin talang, och att Samuel L. Jackson vill döda honom och hans gelikar. Varför? Ingen aning. Han bara vill det. Och så slutar filmen.
fredag 22 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Väl rutet! Mer sånt här.
Skicka en kommentar