En historia tagen från levande livet.
Släktkalas i radhusförort. Medelålders rödvinsdam frågar:
"Jag hörde att du skriver lite artiklar ibland?"
Jag säger ja. Ja, det gör jag.
Medelålders rödvinsdamen säger klassikern, som bara medelålders rödvinsdamer kan säga med en sån utsökt blandning av nedvärderande och pondus: "Men kan du försörja dig på det?"
Jag säger ja.
Rödvinsdamen säger vad som i tio fall av tio alltid är rödvinsdamernas följdfråga:
"Men har du gått på journalistskolan då?"
Jag säger, som alltid att nej, det har jag inte.
Ibland lägger jag till att jag har en fil. kand för rödvinsdamer tycker alltid att det är fint med en högskoleutbildning av något slag (bara det inte är humaniora, för det gillar de inte). Jag säger att jag istället "hållit på länge" och numera "skriver för flera tidningar".
Då säger mongotanten: "Men vaddå för tidningar? Vilka tidningar skriver du för då, om du inte ha en utbildning?"
Vad man får komma ihåg här är dels att medelålderstanterna kommer från en generation där utbildning var a och o. Det är viktigt för dem.
Dessutom är de ofta skilda och olyckliga. Och de läser sällan andra så kallade livsstilsmagasin än M, Amelia och Femina. Och jag skulle jag bli förvånad om kravet för att skriva i dem var utbildning på högre nivå än grundskolan.
I alla fall.
Jag rabblar ett par tidningar. Här brukar jag vara selektiv. Medelåldersdamer känner inte till Bon, Diego och Pause. Man får säga Stockholm City, den känner de till. Jag trycker alltid på den.
Då säger tanten, med lite tillbakalutat huvud, och perfekt överlägsenhet: "Jaja, City. Ja, de tar kanaske in outbildade journalister, förstås. Det är ju skillnad på en sådan tidning som DN, till exempel. Där tar de nog inte ta in någon utan utbildning. Det tror jag faktiskt inte. Det fiinns ju så många utbildade journalister nu som inte har något jobb."
Än idag ångrar jag att jag inte kastade rödvinet i ansiktet på damen. Hon anklagde ju mig, mer eller mindre, för att sno jobb från de utbildade. Betyder utbildning nödvändigtvis att de kan skriva bra?
Jag kunde åtminstone påpekat "Det är lustigt, men jag har ju faktiskt skrivit för DN ett par gånger. Jag, som är outbildad."
Men nej, jag satt bara paff och tyst. Alldeles för förbluffad för att säga någonting. Det allra, allra värsta är att hennes blick, hennes "Du är alltså inte journalist, eller hur?"-blick, fick mig att rodna som om jag hade ljugit. Och snott jobben från de utbildade.
Det, om något, hör till mina största ångerögonblick i livet. Fan ta alla medelålders rödvinsdamer och deras överlägsenhet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Historien både går och känns igen.
Jag brukar själv kontra med att stilla fråga vad Rödvinstant har för utbildning själv? Då blir det ofta rätt tyst, eftersom de i nio fall av tio lagt sitt vuxna liv på hemmet, och nu vältrar sin bitterheten i a, vinare och b, yngre kvinnors ansikten.
Ungefär så stoppar vi jämlikheten. Pårom!
Förlåt, men ärligt talat är du själv den dumma här. Att folk säger cp-grejer som man inte kan styra över får man räkna med, men man kan alltid styra över vad man själv säger.
Håller med båda ovanstående talare.
1. Medelålderskvinnan var dum.
2. Jag var dum. Varför ska man bli tilltäppt för? Jag ångrar än idag att jag inte morskade upp mig.
Jag har tänkt skriva en bloggtext om alla saker jag borde sagt som jag aldrig sa och under vilka tillfällen. Gör det du med!
Joel sa det forst.
Fast medelalderstanter ar ju anda latt-viktarna. Det finns ju, oftast, inte mycket de kan erbjuda. Ar det en chef for ett storre blaska som degrederar en ar det val snappet svarare att balansera sina svar mellan snappiga comebacks eller rent av tappa fejset. Honom/henne vill man val inte branna broar med.
Naja, forslag pa svar fran nagon som inte skriver...
- "Jag hörde att du skriver lite artiklar ibland?"
Det ar mitt jobb.
(Da ar val det faststallt)
- "Men kan du försörja dig på det?"
Jag ar editor in chief pa tidningarna x, x, x sa jag tjanar bra.
(Fall du vill krama pa: "Dessutom flyger jag a jobbets vagar...". Krama pa. Hon/han ber om det. Faktist)
"Men har du gått på journalistskolan då?"
(Hinta hon ar gammal?) Forr i tiden var kanske den enda utbildningen for skribenter journalistskolan...
"Men vaddå för tidningar? Vilka tidningar skriver du för då, om du inte ha en utbildning?"
Skratta
Folj upp med att du har 2 utbildningar och bada har rackt langt.
Och om det absolut maste veta vilka tidningar, vilket det sakert inte vill, namedroppa DN forst dude. "Ibland skriver jag for..ibland for x... Det kan man nar man ar..."
Saker som "Det är lustigt, men jag har ju faktiskt skrivit för DN ett par gånger. Jag, som är outbildad." funkar nog inte. Medelalderstanter och manga andra ar immuna mot sant. Dessutom ar de nervarderande for dig sjalv - du har en utbildning. Kommer inte riktigt fram genom ironi. Fall den ens gor det ar det svagt. Fram med den, dude.
...Tycker jag.
Har en boss har som bade dragit bade det ena och andra. Honom ar svarare att ignorera. Men vad for lousy saker han an forsoker dra har jag aldrig tappat fejjan. Efter ett par langre snack med honom (Sa bara - vi maste prata) sager han ingenting mer.
Tanter, a andra sidan, ser man inte ofta. Bara ignorera dude. Om du inte har lust att prata, prova kora nagot som "Du ar oforskamd. Jag ska ga och fylla pa mitt glas". Eller kanske, om man vagar, dra en Lumbergh?:
- Men kan du försörja dig på det?
- Jaa. Sag, sag du fall det fanns kaffe i koket?
hahaha!
Din egen lilla uppvisning i överlägsenhet var inte så illa den heller (skriver en som vet mer exakt vad det krävs för att få skriva i livsstilsmagasinen M, Amelia och Femina). Goddamn, bruden, fixa lite rent framför egen dörr först. Schmornalist var ordet.
Jävlar!
"Rent framför egen dörr" Vad betyder det? Jag förstår typ... lite av känslan i det, men ändå inte helt betydelsen.
Jag tolkar det som att "Men dissa inte andra journalister/tidningar" och klaga sedan på tanter som dissar "dina "tidningar. Och utbildning. Eller? Jag tolkar det så. Och visst, point taken, anonyma besökare. Point taken.
Skicka en kommentar