Italienskan som sa rara saker, till slut

Junkets. Där den högsta koncentrationen av galningar och jobbiga människor i beanies samlas. En av de mest jobbiga någonsin var en italienska. Hon frågade Matt Groening om han tyckte om Snobben. Det är ju "också en tecknad serie".

Jag var arg på henne hela veckan. Men sista dagen sa hon, på sin brutna engelska, att jag var "a real Scarlet Johansson, you really are, I have been watching you, you really are, you are Scarlet Johansson" och i samma sekund förlät jag henne för allt naturligtvis.

Jag är tyvärr inte lik Scarlet. Italienskan snackade skit. Men jag tänker på henne ändå.
Scarlet alltså.
I jul bär det nämligen av till Tokyo igen.
Jag tänker packa iPoden full av mina blandskivor och gå omkring, gärna vilse, under ett genomskinligt paraply och lyssna på lugna låtar om män som inte har något kvar att förlora.

Jag ska åka till Harajuku och känna mig mogen, när ungdomarna drar förbi i sina mangakostymer och sina söta skoluniformer.

Jag ska handla konstiga köksredskap.

Jag ska äta sushi högst upp i en skrapa medan jag tänker "Nu firar de jul därhemma".

Jag ska vila.

Jag ska inte tänka på sånt jag inte bör tänka på.

Jag ska öva trolleritrick.

Jag ska bli lugn.