Jag kan tänka mig en knippe förmågor jag hellre skulle vilja ha, än förmågan att kunna slåss i en maskeraddräkt av järn.Det är ju inte den tuffaste superhjälte-egenskapen direkt; förmågan att kunna konstruera en superrustning för 2000-talet.
Eller att ha ett radioaktivt hjärta. Vem vill ha ett radioaktivt hjärta?
Då skulle jag hellre ha en så töntig egenskap som förmågan att bända och förlänga armarna jättemycket, som Ioan Gryffod i Fantastiska Fyran.
Iron Man är en märklig hjälte. Han gör och säljer vapen. Men när han inser att vapen dödar vill han ställa saker tillrätta, och det gör han genom att klä sig själv och sin kropp i järn, och förstöra vapnen. I alla fall de som inte är i händerna på amerikanerna, de är lite mer okej.
Det är sånt man annars förknippar med skurksidan, tycker jag; järnmasker och robotdräkter. Men Iron Man ägnar tid, pengar och sin enorma fallenhet för teknologi åt att konstruera en perfekt järndräkt som han slår skurkar med.
Men den största skurken visar sig vara hans egen konstruktion, av järndräkten, fast ännu större. och ondare.
Det är inte så läskigt.
Inte så actionfyllt direkt heller.
Faktiskt nära på tråkigt.
Så när som på att Iron Mans två speltimmar också hinner visa väldigt mycket vardagsliv. Det är något jag alltid uppskattar. Att se superhjälars vardag. Lite gnabb med assistenterna, lite playboyliv, lite hamburgare.
Och det med rätta eftersom just Iron Man ju inte är en superhjälte utan en KTH-nörd som vill få bekräftelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar