Frida Boysen skriver i City att hon är jättearg för att hennes man fick betala fullt biljettpris för deras tremånadersbaby när mannen och deras lite äldre barn skulle se barnfilm på bio.
Hon talar om barnföraktet.
Och att det är utbrett.
Det kanske det är. Men med tanke på de känslostormar tv-programmet Barnmorskorna orsakar skulle jag inte oroa mig så mycket över eventuellt barnförakt. Till och med barnskeptiker som undertecknad kan känna en viss ömhet för de nyblivna föräldrarna, deras lyckliga ögon och barnmorskorna som talar om känslostormar och ryggmärgsbedövningar med samma lugn.
Jag tycker snarare att det behövs lite mer barn-ifrågasättande i vårt samhälle; vad har en tremånaders baby att göra i en biosalong? Är det inte hög volym? Dålig luft?
Och jag vet inte om jag är beredd att betala för att få replikerna överösta av barnaskrik.
Detta är inte detsamma som att hata barn. Det är snarare detsamma som omtanke om babyn och en förkärlek till film.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Agreed.
Forresten, heter hon verkligen Boysen?
Hon heter visst Boisen.
Håller helt med. Det är ju knappast för sin babys skull man drar med den på bio. Min tremånaders ska i alla fall slippa.
Fast för övrigt tror jag det är mer ålderssegregeringen än barnföraktet som är utbrett i detta tråksamhälle.
Skicka en kommentar