1. Gary Barlow. När de andra i Take That fick trosor, rosor och nallebjörnar uppkastade på scenen fick Gary ingenting. Möjlighen en "We like your songs, Gary". Sjukt underskattad man, som egentligen var både hjärnan och hjärtat i tidernas bästa pojkgrupp.
Ögonen i Patience-videon utstrålar "Jag lämnar dig aldrig".
Det trygga marriage-material-sättet han spelar piano på för barnen i Everything Changes, medan de andra spolingarna (med Robbie i spetsen) springer runt och busar och åmar sig.
För att inte nämna Pray. De bara överkropparnas video. Där syns det vem som är man och vem som är gosse som kommer knarka upp royaltypengarna inom tre månader.
Gary. Underskattad.
2. Charlotte York. Den enda av de fyra Sex & the City-slamporna som har lite klass. Kan vi inte enas om det en gång för alla?
3. Björn Skifs. Sveriges troligtvis mest reko snubbe. Tänk om man hade honom som morbror! Fick jag sätta ihop min egen superfamilj skulle jag tjinga Björn Skifs.
Och sen skulle det bli sköna practical jokes på födelsedagen, helikopter och soul på studenten och alltid en gammal skinnpaj man kunde ta med sig hem för den skulle ändå slängas.
Han bor i Haninge.
Haninge!
Han gillar skogen bäst.
Skogen!
Och så har han en hes entertainerröst och dito stajl, som bara eventuellt kan matchas av Christer Sjögren, Sven-Bertil Taube och Håkan Hellström.
Eventuellt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Carrie har ju klass!
Du har ju fel! Allt är fel! Björn Skifs vill bo nära skogen så han kan gräva ner sina lik där. Charlotte är en skitjobbig snorkfröken som man förmodligen skulle strypa om man tvingades umgås med henne.
Fast den där Gary... om honom kan jag inte uttala mig. Men jag vet att Gary Busey är SJUKT underskattad.
Carrie är en slampa. Hon lämnade dessutom Aidan. För vad? Ryssen? Och sen Mr. Big som aldrig kommer ändra sig. Eftersom de aldrig ändrar sig.
Charlotte är gift med en tjock flintskalle med hårig rygg som går omkring naken. Vad var det du sa om klass?
Han har fett med stash och ett gott hjärta.
När Take That var i Stockholm på någon slags come back-turné för något år sedan gick jag och såg dem på Café Opera. Den enda som hade åldrats med värdighet var faktiskt Gary.
(För övrigt fick man vänta jättelänge på att konserten skulle starta så jag satte mig och tog en svindyr cola i Operabaren. Då kom bandet in, passerade med ca 30 cm marginal och lille Mark frågade mig "whats up?".
Gahh!!!
Visste inte vad jag skulle svara och försökte kväva min första impuls att skrika rakt ut. Då kom något slags väsande läte istället. Men det gjorde inget. Det var ett stort ögonblick).
Stash? Hehe, stash är ju droger...
Skicka en kommentar