Man ska inte ha förutfattade meningar helt enkelt. En barnfilm som heter "Vattenhästen". Hur kul låter det?Inte tillräckligt kul för att locka bort Mattias D från sin lya på ön, i alla fall. "Jag har annat för mig" sms:ar han till svar.
Tji fick han, för precis som vi båda fick våta ögon och varmt hjärta av barnfilmen "Bron till Tirabethia", så gick det åt tre näsdukar för att se Vattenhästen. Jag är säker på att Mattias också behövt ett par stycken.
Trots titeln och trots dataanimationerna visade det sig nämligen att jag hade att göra med en trevlig barnfilm av den gamla skolan där kidsen är väluppfostrade och hittar på äventyr på egen hand för att de inte har några vänner, och slutligen går vidare i livet som fina människor.
Det var jag, DNs recensent och en skolklass i salongen. Tjena.
Är inte helt säker men gissar att jag var den enda som steg ut i solljuset med rödgråtna ögon.
Det är nåt med små fräkniga, skotska gossar, insåg jag. Jag vill ha en. Hyra en över en långhelg och klä honom i knästrumpor och äppelknyckarbyxor. Och så bara se på honom.
Det är nåt med skotska gods, givetvis, och med små barn som längtar efter sin far.
Och så är det nåt med slushiga repliker som "Jag glömmer dig aldrig" och "Han är den enda vän jag nånsin haft". Även när de riktas till en dataanimerad vattenhäst (vattenhäst!).
Jag grät floder. Prasslade med näsdukar och snörvlade. Och viskade "Lycka till, vattenhäst. Lycka till..." i biomörkret.
3 kommentarer:
Din blogg är så underhållande. Så intelligent. Den fyller en stor funktion. Tack.
Haha, jag skulle nog gråta floder om jag såg den här filmen med tanke på att jag nästan började lipa när jag såg den urusla Aquamarine (med den där lilla sångerskan JoJo i en av rollerna) på flyget. Det krävs inte mycket för att öppna mina tårkanaler vill jag lova!
Jag vill så gärna se denna! Så synd bara att de spelade in den i Nya Zealand och inte Skottland.
Skicka en kommentar