Satte något slags rekord idag men tre ruttna filmer på raken. Först Den brokiga vävnaden, med Edward Norton och Naomi Watts. Lät bra på pappret för en sådan som mig: kostymfilm, baserad på en roman av W. Somerset Maugham och så vidare. Men nej. Det var stifft, effektsökande tystnader och "But really, Walter". Edward Norton för övrigt, en av de mest överskattade skådespelarna någonsin. Prove me wrong.
Följt av Miss Potter, en fejkbiopic om Beatrix Potter. Lät också bra på pappret. Barnsagor. Den engelska överklassen, Ewan McGregor. Hedar. Men det blev bara Bridget Jones av alltihop. Tossig dam som springer så att hatten trillar av (=frigörelse). Droskor som åker snabbt genom parker (=skandal och vårdslöshet). Replik i urval: "This is Jemima Puddleduck. She is a very silly duck."
Sedan bottennappet på det: The Good Shepherd. Än en gång, den lät bra på pappret: CIA, spioneri, John Turturro, regi av DeNiro och så vidare. Men herregud vilket trams. För det första fattade jag inte ens hälften av alla olika plots och subplots som blandades ned i röran och för det andra kunde jag inte bry mig mindre. Hela historien bottnade i, så vitt jag förstod, någon slags lojalitetsed som unga upperclassmän som värvas till i studentföreningen Skull & Bones svär och sedan bör hålla livet ut. Whatever. Jag gick efter en timme. Enough!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar