Att inte filmskaparna gör fler emofilmer. Nu har jag varit på söder och ännu en gång tvingats ta stora kliv över grupper av emokids som sitter tillsammans på gatan. Jag tror inte att det är jag som är mossig, jag tror verkligen att de blivit flera denna vecka.
En trend som filmskapare världen över borde ta till sig.
Just nu finns det liksom bara en emoregissör; Tim Burton. Och mesta möjliga emofilmen Sweeney Todd går upp nästa år (pax för att inte gå på premiären, och trängas bland tonåringar med skärsår). Men det borde finnas fler. Det borde vara dags för en uppföljare till Interview with a Vampire. Man borde köra Edward Scissorhands i 3D. Det finns just nu en fet lucka i filmbranschen som bara väntar på att fyllas. Emokidsen gör dessutom allt i grupp så räkna med horder som skulle sega sig fram till Skandia om man bara hade vett att nischa sig.
Dock borde man också visa En familj som andra för att visa kidsen att det finns alternativ.
4 kommentarer:
Problemet om man, som regissör, börjar göra utstuderade emofilmer är att det snart börjar skära sig mellan skådespelarna *fnissar*
Vad konstigt! Igar diskuterade Gustaf och jag att jag borde gora en Fredrik Strages Mikrofonkat, fast om emo-kids i stallet. Jag skulle leva med dem i ett ar och sedan skriva en popularkulturell betraktelse. Men vi kom inte pa nagon som skulle finansiera mina niotimmars besok pa string och alla rakblad.
Ja, kommentaren ovan var ju min, alltsa. Nanci. Du vet.
Atlas bokförlag låter som potentiellt bokförlag. Satan vad jag skulle vilja läsa den boken.
Skicka en kommentar