Det här är jag.
Jag dricker slushee i Venedig.
Jag är på semester.
Så här glad blir man på semester.
Men det är alltid samma visa. Det är dagen innan jag ska resa och jag är grinfärdig och vill ringa alla jag känner "en sista gång" för jag tror att jag ska vara borta för evigt, och jag börjar tänka om det var "rätt beslut" att köpa en biljett till Tokyo och allt sånt.
Det slår aldrig fel. Dagen innan resan blir det ångest. När man väl kommer fram blir det slushee och en fånigt leende.
Men än är vi inte där, nej, vi ska pinas lite först. Dumma hjärna.
Just nu har jag skrivit en lista på fem starka anledningar till att inte ringa upp vissa personer och böla i luren och be att få säga några väl valda ord innan jag stiger på planet jag kanske eller kanske inte kommer att återvända från. "Jag vill att du ska veta att jag...."
En av anlendingarna är "Men du blir ju alltid så här dagen innan du ska resa".
Kom igen nu: Slushee.
Måste tänka på slusheen i Venedig istället. Finns det någon moralstärkande och ryggdunkande film man kan se mot sånt här?
4 kommentarer:
meh! jag var skitsäker på att du hade bruna ögon!
Diggar fotot juh :)
Inga bruna ögon. D eär gröna. Men mina pupiller är alltid skitstora av någon anledning så man kan lätt få för sig att de är mörka. Till exempel bruna.
Och jag gillade slusheen mycket. Piña Colada-smak!
Jag har faktiskt inte varit så säker på någonting i hela mitt liv. Och det konstiga är att jag överhuvudtaget tänkt på vad du har för ögonfärg. Nu vet jag inte vad jag ska tro om någonting längre.
Skicka en kommentar