Har gått igenom följande stadier nu:
1. Förtvivlan hemma (varvat med "jag är säker på att jag glömt nåt"-stress). Också påverkad av att jag drömde att jag hade en metallplatta i ena benet, och fick halta fram. Bland annat i en slags lagerlokal där konstnärer höll till och jag råkade snoka lite för mycket och blev jagad av H som fick fast mig och skällde ut mig medan min metallplatta i benet värkte som attan.
2. Panik på tunnelbanan.
3. Ett visst sömnigt lugn på bussen till Arlanda. En man vid namn Roffe satt bredvid mig och snackade golf. Han skulle spela golf i Egypten med sin sambo. Han uttalade "resort" på ett roligt vis. Som "rizårt".
4. Gråt på Arlanda. Dock lugnad av att prova krämer och "surfa".
Kommande stadier:
5. Trötthet på planet. Följt av...
6. Gråt och förtvivlan på planet ("Jag är ensammast i hela världen!")
7. Visst lugn.
8. Leende och förväntansfull ankomst till Tokyo.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
9. Superglad a se sin bror
10. fortsatt glad a traffa Michiyo samma kvall (troligen)
11. Mindre glad att vakna kall om morgonen
12. Inte bry sig sa mycket om det eftersom det ar Julafton.
Du reser väldigt mycket för att vara någon som avskyr flygresor så passionerat som du tycks göra...!
Skicka en kommentar