Jag satte tjugo spänn på Christer Sjögren. Det är tjugo kronor jag aldrig kommer att se igen. Trots förhandstips från dels "experterna", dels "svenska folket" och dels Mattias som bevakat spektaklet sedan dag ett för DN, så trodde jag inte att Charlottes anonyma låt som jag inte ens kan nynna skulle vinna.
Christer är före sin tid, så är det. Folket tror att man fortfrande måste ha glitter och lösögonfrans-glamour för att vinna. Helt fel. Det är plymer och ogenerad kärlek till Europa som gäller. Men det gick ju inte fram, tydligen.
Jag och A satt besvikna med våra poängtabeller och led medan "juryn" delade ut tolva efter tolva. Nähä, tänkte vi. Skit i det då!
Jävla svenska folket.
Sedan tog A ut "Blue Hawaii" på gitarr. Som en liten tribute.
söndag 16 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Christer är nog inte så mycket före sin tid, som utanför (eller vid sidan av) den. Som alla de riktigt stora artisterna.
Som Nick Drake, till exempel.
Eller Van Morrison. Eller Prince. Den nivån liksom.
Före sin tid, hehe.
Min moster köpte en trisslott för dina tjugi spänn.
Skicka en kommentar