Bilden visar ett miffo och en livs levande gudinna i trevande samspråk.Jag är tillbaka efter en kort frånvaro och följande har hänt: jag har varit i Amsterdam över dagen och intervjuat en kommande stjärna (hon spelar Tom Cruises fru i Valkyrie så det är väl ganska givet?) och jag har köpt min första kändiskokbok nånsin. Skälet ser ni ovan.
Nigella. Jag kan inte se mig mätt (pun!) på henne. Vissa människor har ju den effekten på oss andra. Hennes elegans, hennes posh-engelska och hennes hemtrevliga cupcakes. Hon har allt. Jag vill vara som henne. Jag vill också vara en domestic godess.
Så jag ställde mig i kö tillsammans med uppskattningsvis tjugo procent bögar, femtio procent medelålders damer med begynnande höftvärk och trettio procent DINK-tjejer. Double Income No Kids. Professionella knegare som jag själv, som lägger pengar på designkläder och top class-utrustning för köket men oftast äter ute.
Och eftersom jag var där, i signeringskön, som privatperson och inte journalist kunde jag kosta på mig ett cheezy/pinsamt/jobbigt "I love you!".
Det gjorde jag också. Jag älskar dina program, sa jag. Jag vill bli som du, tillade jag. Fortsätt göra det du gör.
Jag tror inte att hon svarade. Hon skrev i min bok under tiden som jag bedyrade min kärlek. "For Caroline, with Love, Nigella".
Nu försöker jag komma på ett sätt att rama in en hel bok och hänga den på väggen.
2 kommentarer:
Å Nigella. Att du kunde hålla dig från att nypa henne lite för att se att hon fanns på riktigt!
Så... Avundsjuk... Kan... Inte... Andas.
Skicka en kommentar