Nyårsafton närmar sig med stormsteg och hela grejen med "vad ska du göra på nyår" som sedan byts ut till "vad gjorde du/ni på nyår" är på gång nu.
Jag har nog aldrig upplevt ett hejdundrandes nyårsfirande. Millenieskiftet gjorde jag ett jättemisstag och avstod från att vara med precis alla jag känner för att vara på en stiff vuxenfest på Djursholm där jag inte kände någon alls. Varför? Jag vet inte, ville väl försöka mig på att styra in mig själv på nya banor. Smart drag, verkligen.
Kanske är det för att jag inte dricker (något jag hittills bara trott mig dela med Björn Gustafsson men jag fick precis reda på att Sverker Olofsson också spolar kröken). Men nyårsaftnar betyder bara jobbiga människor på tunnelbanan och ett himla alkoholdoftande snack om att man är nåns bästa vän. Fyrverkerier. Är det så himla kul egentligen? Förutom i De ofrivilliga när en farbror får en fyrverkeripjäs i ögat och några besserwissergubbar hävdar att det inte är så farligt.
Jag ser framför mig ett perfekt nyårsfirande som en enkel supé på tu man hand, lite kroppsnära mys till ljudet av fyrverkeri-eko mellan hustaken. Sedan en sömntablett och säng vid ett. Det måste väl inte vara svårare än så. Tycker man.
Om ni ursäktar ska jag se en dokumentär om Ernst-Hugo Järegård nu. R.I.P!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Mja, det behöver inte vara tjusiga färgfyrverkerier, viktigast är ju att det smäller. Högt. Det gillar jag.
Jaha, skrev en kommentar som bara försvann. Försöker igen.
Hur fan kan man klä sig "okunnigt"? Är det så att du inte kan knäppa knappar, ha byxorna rättvända, skorna på korrekt fot; är du oförmögen att sedan knyta skorna; har du en sån där pälsgrej man ska värma händerna i som benvärmare? Jag har inte noterat något av detta när vi har träffats - har du alltså personlig assistent, eller kan det ha varit en överdrift att du klär dig okunnigt?
Skicka en kommentar