Träffade en fri teatergrupp igår. De sa att de jobbade "könsöverskridande". De visade upp några scener ur deras pjäser. Männen hade kvinnokläder. Ett par flickor hade målat mustasch med kajalpenna. De sa att de ville "utforska begreppet identitet". Inte flickorna med mustasch, men en av regissörerna sa så.
En annan sa att han gillade frågor som inte har svar. Han sa också att han ville leka kring kontrasterna mellan hot och lockelse, men främst sjuk och frisk. "Vem är egentligen mest sjuk?", frågade han. "Den som har en diagnos eller en person som går till ett jobb han hatar och tillbringar åtta, nio timmar där varje dag".
(Jag skulle säga killen med diagnos, men det är bara jag.)
En kille hade långt hår i hästsvans och svart kavaj. En hade liten galen beanie på huvudet, en vit t-shirt med en hand som gör tummen upp på, och ett höftskynke. Han var kanske närmare sextio. Han skulle spela en roll som "traditionellt spelas av en ung, söt flicka".
Ah well. Man får önska dem lycka till. Jag beundrar folk som brinner för sina saker. Och som inte skäms för att säga ord som "könsöverskridande" och "i gränslandet". Det är nästan lite chockerande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Av någon anledning fick det här mig mest att tänka på Varan-Tv och deras hejdlösa drift med diverse teaterfenomen :P
Det var verkligen inte långt ifrån "Teater X". Jag tänkte faktiskt också på dem, i synnerhet när ena skådespelaren hade svart kavaj och hästsvans.
Man vill ju vara öppen o ditten och datten, men den där gubben låter faktiskt riktigt riktigt obehaglig.
Beanie-mannen? Ja, det var lite Börja Ahlstedt över honom. Lite. Och det säger ju en del.
Ja my money är på killen med diagnosen också. Eller möjligtvis han som gillar frågor utan svar.
Skicka en kommentar