torsdag 4 oktober 2007

Dessa kaniner

Tre timmar David Lynch. Tre timmar skarpa telefonsignaler, röda sammetsdraperier, människor i kanindräkt, Killer Bob-skratt, kvinnor som skriker, kvinnor som gråter, kvinnor som springer i mörker med strålkastarljus i ansiktet.

Allt jag tänker är att herr Lynch verkligen testar sin publiks tålamod. Och så undrar jag om det bara är jag som tänker "Kejsarens nya kläder". Eller, gamla kläder i det här fallet eftersom jag sett åtskilliga röda sammetsdraperier, lesbiska kyssar och Killer-Bobleenden i Lynchfilmer förut.

Men för den som håller ut i tre timmar kommer ändå belöningen: en liten apa som hoppar på ett lustigt sätt. Jag är övertygad om att Lynch kastat in den i den allra, allra sista scenen bara för att belöna alla som orkar sitta kvar. En gubbe längst ned i hörnet på biografen gick efter en halvtimme. Han missade apan.

Vad filmen handlar om? Din gissning är lika god som min. Jag har ingen aning.

Inga kommentarer: