Festligheter

De har det inte lätt, spelkillarna. Igår var jag på trevligt samkväm i Gamla Stan hos Anders, Klas och Sam. Kultur/teknik-journalist (typ), popkulturjournalist och speljournalist repektive.

Jag behöver kanske inte säga att det var fullt av journalister där?

Saken är den, vad gäller journalistfester, att alla kan prata med en musikjournalist. Man frågar vad de tycker om en viss ny skiva. No probs. Filmjournalister likaså. Men så fort en speljournalist presenterar sig - med undantag från Sam - blir konversationen lätt trevande. Inte minst från min egen sida.

"Är du mycket i Second Life...?" var mitt försök till konversation med en speljournalist. Det är väl ungefär som att fråga en filmjournalist om man "ofta är i videoaffärer" eller nåt. Svaret blev i alla fall nej.

Då var det hans tur att försöka konversera med mig, och jag antar att hans tankar gick ungefär som mina. "Hm. Film. Kolla film. Se på film. Hm...vad gör man när man kollar på F.I.L.M." eftersom hans fråga blev:
"Uhm....Har du surround?"

Haha! Jag kunde verkligen inte sluta fascinationsskratta över den frågan. Fantastisk. Surround? Han skulle lika gärna kunnat fråga "Har du videokanon hemma?".
Tyvärr tror jag att mitt spontana skratt hade för mycket underton av hån för att spelkillen skulle förstå hur mycket jag uppskattade hans knasfråga, så långt från standardfrågan "vad går det för bra på bio nu då?" man kan komma.