Per tycker inte alls att det är en bra idé med en film om schackmördaren.
Jag tycker det.
Bara för att han går på DI. Där tänker man mer dramatiskt.
Jag tänker kommersiellt.
Fatta när schackmördaren stämmer möte med sitt första offer (jag ser Michael Cera eller Eliah Wood i rollen) och säger att han (offret) måste gå med till den lilla djurgravplatsen där hunden - schackmördarens enda vän! - ligger begravd (eller gör den?). Schackmördaren har tårar i ögonen. Weirdo, tänker Cera/Wood. Schackmördaren ger sig inte. Han säger hur mycker han saknar sin fyrbente vän. Han tar fram en flaska vodka från innefickan och säger att de måste ta en sup, till hundens minne. Han torkar en tår ur ögonvrån.
Klart man inte har hjärta att säga nej till det. Skulle du säga nej till det? Nej,man bah "Ja...det är klart jag följer med och visar min respekt för gamle Igor", fast man ser att Cera/Wood egentligen tänker "Men sedan drar jag, ditt freak" och så bah WHAM, en hammare i huvudet.
Nehej, inte?
Jag skulle se den i alla fall. Och säkert en miljard amerikaner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar