Voulez-vous sluta sätta handen mot munnen?

Jag såg förresten Mamma Mia.
En högst njutbar upplevelse, även i en fullsatt salong på Saga där spontana applåder infann sig på lite oväntade ställen. Bennys cameo applåderade jag också åt men det ska mycket till innan jag applåderar Meryls överdramatiska gester.
Kom igen nu.
Meryl Streeep alltså.
Hon känns för mig väldigt mycket som kejsarens nya kläder. Hon är duktig på "det hon gör" och med det menar jag att välja roller anpassade efter hennes register.
Jag tycker att hon är som bäst i Adaptation där hon provar lite nya ansiktsuttryck och inte samma dramatiska gest där hon sätter ena handen gracilt för munnen, stänger ögonen för en sekund och rätar lite på rygg och hals.
Kom igen.
Hon har gjort det sedan Mitt Afrika. Hela Andarnas hus bygger på den gesten och Broarna över Madison County är en film helt och hållet dedikerad till Meryls patenterade handspel.
Nu också i Mamma Mia.

"The Winner Takes it all" kvider hon framför en "eftertänksam" Pierce Brosnan och kör handgrejen.

Oscarsklipp.
Stegrande musik på det.
Gripande?

Jag tuggar dumlekola och himlar med ögonen i biomörkret.

Varför råder det en sådan obestridlig koncensus om Meryl och hur bra hon är? Dikt och förbannad lögn, tycker jag. Men förnekar inte att hon har kvalitéer och talang.

Och en annan grej: bredbenta damer i medelåldern.

Det är alltså inte bara Colin Nutley som anser att dansa bredbent är det mest frigjorda en kvinna kan göra (näst efter att åka motorcykel), det verkar vara en allmän uppfattning i filmvärlden.

Meryls crew - med Julie Walters i spetsen - dansar inte bara bredbent (hon bedyrar för övrigt att hon inte behöver "nån karl" aka "frigjord") utan kör ett och annat Elvis-steg.
Det är så smärtsamt att man måste titta bort. Men publiken verkar älska det, det blir både skratt och handklapp.

Själv blev jag mest förtjust i den totala musikalscenen med Voulez-vous. Svulstiga toner, fräck dans med koordinerade danssteg i grupp.
Jag är förförd.