fredag 24 oktober 2008

Frilansproblem revisited

Ibland får jag svidande dåligt samvete över mitt jobb. Det rullar liksom på ganska stadigt utan att jag svettas särskilt mycket, och jag sitter i ett berg av förmåner utan att böna och be.
Till skillnad från min mamma som jobbar så hårt så att hon får reumatism eller pappa som levde på minipension.

Önskar att jag kunde skylla det ständigt dåliga samvetet på en katolsk uppfostran, det låter tufft. Men pappa var inte särskilt troende, det diskuterades aldrig ens i familjen även om jag vet att han föddes och uppfostrades som katolik.

Det är något annat. En generationsgrej kanske? Om man har knegande 40-talistföräldrar och har vuxit upp i förortslägenhet kanske det blir så automatiskt?

Idag har jag i alla fall skuldtyngd börjat dagen med en barnfilm om en flicka och en vit häst. Det var bara jag i salongen på Zita. En förvirrad, högljudd man i gubbkeps kom in ett tag och svettades och andades tungt. Han pratade för sig själv och sa saker som "Man får ont i nacken av att sitta i små salonger" och "Men nu får de för fasen börja någon gång! Hallå? HALLÅ!? Sätt på nu då!".
Till slut mumlade han argt "Alltid samma sak, ALLTID SAMMA SAK" och lämnade salongen med tunga, arga steg.

Wow! Vad jag vill veta är: vilken tidning recenserar han för?!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Inte ska du ha dåligt samvete. Jag tvivlar inte ett ögonblick på att du jobbar häcken av dig - visst, man kan ha tur, men man måste förvalta den också.

Men om du känner att det går för bra kan du ju ge folk mitt nummer istället, så kan jag ta över. =)

Caroline Hainer sa...

Got it, girl.

Men så här är det väl, att "det går bra nu" men det betyder inte att det alltid varit räkmacka. Jag har jobbat hela vägen hit. Det är väl sånt man borde försöka komma ihåg...

Jonas sa...

Och det finns alltid någon man kan tänka att man har det bättre än, hur kasst man än har det.

Men använd inte för mycket tid åt att göra ingenting, skriv en bok eller nåt.

Anonym sa...

Ett dygn i en frilansares liv. Tragiskt eller glammigt? Det är upp till dig att avgöra. Men jag känner igen dina tankegångar.

http://bisonblog.blogs.com/kajen/2008/10/ett-dygn-i-en-frilansares-liv.html