Mattias kallade det för "ett pseudojobb" i morse. Ja, det är väl det. Men med ett pseudojobb kommer också pseudoproblemen. Som att filmbolagen ibland lägger sina pressvisningar 9.00 på morgonen, något både han och jag tycker är fel och ämnar gå till kritikerförbundet med.
Vi är faktiskt kritiker för att vi inte klarar av att jobba normalt. Vi är allergiska mot kontor, vi är socialt handikappade kring en kaffeautomat och vi skulle inte kunna hantera "regelbundna tider" om så vår moders liv hängde på det.
Somliga påstår att de är skribenter eller kritiker eller vad de nu kallar sig för att de gillar att skriva. Också en lögn.
Det handlar mest om att försöka få tag i folk per telefon. Skriva förekommer men inte i den stora utsträckning man tror.
Nej, vår huvudsyssla är att försöka leva ett drägligt liv, under någon slags skyddsmantel vi kallar "frilansjobb". Vi försöker hinna i tid till pressvisningar som börjar ett på dagen, och sedan försöker vi minnas hur det var att ha sommarjobb den där sommaren för tio år sedan så att vi kan skriva nåt om "socialrealism" och "ömsint porträtt av den lilla människan".
Vi klarar inte av filmvisningar klockan nio på morgonen. Vi är inte skapta för sånt. Vi är inte ni.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
WORD. jag brukar alltid säga att skrivandet är nackdelen med mitt jobb. Och när de lade pressvisning på Vicky Cristina Barcelona kl 09.30 igår villa jag döda någon. Kanske var det därför den kändes som Woodys sämsta ever?
Det här gör mig en aning provocerad faktiskt. Som förskollärare som öppnar grinden för kidsen 6.15 varje vardag känns ni som lätt lata. Nån dag om året kan ni väl gå upp innan kl 9?
...msn jag älskar din blogg ändå..:)
Bli inte provocerad. Jag tycker att det är fantastiskt att du öppnar grinden (öppnar grinden!) 6.15 varje vardag.
Du har all min beundran.
Du har ett jobb. Som säkert också innebär verkliga problem.
Jag har ett pseudojobb. Alltså är problemen av pseudokaraktär. Som att behöva bänka sig framför en filmduk nio på morgonen.
Pseudoliv?
Mm poängen är ju att vi inte är som andra.
Vi är känsligare. Tål inte lika mycket helt enkelt.
(Latare)
Fast dock håller jag inte med dig, Kristoffer, om att skrivandet är nackdelen med jobbet. Det är att jaga folk som stör mig mest. Och att skriva ut intervjuer alltså transkribera. Det är det tristaste. Skriva är bra.
Och det är givetvis en motsägelse i sig att någon som inte "tål lika mycket" har ett jobb som välkomnar kritik så pass mycket. Från både arbetsgivare och eventuella läsare.
Skicka en kommentar