Den här mannen hjälpte mig till en lägenhet på söder.Två gånger har jag tagits för hans släkting. Första gången på ett bröllop. Det stod "Caroline Haider" på placeringskortet. Jag förstod att man menade mig.
Andra gången när jag fick min lägenhet. Det var genom den kommunala bostadskön. Jag hade turen att hamna hos en lätt rasistisk handläggare, som tog fel på mitt efternamn, vilket gjorde att jag klättrade före i kön. Detta är en sann historia. Vittnen finns.
Hon sa att "en polack" låg före mig i kön men att hon skulle göra vad hon kunde för att peta honom. Det gjorde hon också.
Sen fick vi välja tapeter, satt på lokalkontoret och bläddrade i en pärm då handläggaren sa "Det var Haider du hette va?"
Jag svarade med ett ansträngt skratt och sa "Nej. Hainer. Jag är inte släkt med Jörg."
Hon svarade förstrött "Nä, nä..." men la sen till "Asså, jag tycker han är bra..."
Så fick jag min lägenhet. SOm sedan byttes till en etta på söder.
Så tack för lägenheten, Jörg Haider.
Vi hade inte mycket gemensamt under din levnadstid, inte ens namnet faktiskt.
Men tack.
Må du vila i frid.
Caroline Hainer
7 kommentarer:
Det finns något gott i alla människor. I Jörgs fall var det hans grymma lägenhetsfixarförmåga :)
Oh my God. Så bisarrt.
Vilken fantastisk liten historia!
Precis så!
Du kan ju bygga ut den med knarkarbårtet på vinden och så när du får den publicerad.
Japp, spar de pikanta detaljerna till bokversionen.
Knarkarbårtet?
Han har lite problem med stavningen, lillkillen. Han menar "knarkarbråtet" som den kommunala bostadsköns utsända påstod (felaktigt) fanns på vinden.
Skicka en kommentar