Jag har ett problem. Jag vet inte varför men jag uttalar ordet förhinder med betonging på ö. Alltså FÖRhinder.
Men ska ju säga förHINDER, ungefär som förSENAD. Men det gör inte jag, hur mycket jag än försöker (förSÖKER).
Jag ringde och avbokade en telefontid för att jag fått FÖRhinder. Då blev det tyst i luren.
Du är förHINDRAD menar du, sa tanten.
Jag skulle svara att det var jag men tänkte för mycket på att uttala det korrekt så att det blev "Ja, jag har fått FÖRhinder här på morgonen."
Nu är jag generad men vet inte helt varför.
onsdag 17 oktober 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Jag kom på en grej jag måste ta upp med dej: Varför har inte Bruce Springsteen varit med på något sätt i Simpsons?
Min sambo säger HIP-hop. Det låter inte klokt.
Jag säger som du, så det måste ju vara rätt! Skit i vad de andra säger...
FORbaskat ocksa
Alla ska väl ha sina ord som de inte klarar av att uttala rätt; precis som jag inte kunde uttala "möjligt" när jag var tre eller som en av mina kompisar som uttalar ordet "förbifarten" med betoning på i:et, dvs "förbIIfarten", och diagnosen aspergers som "auschbergers". Helt galet! Och man vill ju inte rätta heller, för då är man en ordfascist...
Jag säger också FÖRhinder, men vad gör det? Tråkigt om alla ska vara så himla korrekta med språket hela tiden. Men något som är riktigt störande är snarare folk som inte har koll på när man ska använda hon/henne eller han/honom...
Haha, fast det blir skitkul när det används fel! T.ex: "Jag hatar han!"
Just när det gäller FÖRhinder får det dock nåt snuskigt över sig...eller?
intressant, berätta mer...
FÖRhinder blir ju ganska mycket som FÖRhud. Det är ju lite snuskigt.
Skicka en kommentar