Såg Fletch igår. Slogs av journalistromantik. Dessa stora, öppna redaktioner. Journalisterna som ringer in till redaktören med ett scoop. Reportern (Fletch) som kör wallraffstil i ordets fullaste bemärkelse. Det var tider det.Jag blir nostalgisk och längtar efter en tid jag bara känner genom film.
Inte för att jag skulle vilja bli murvel. Men tänk att snubbla på ett scoop som inte redan finns på Flashback eller någon annan obskyr internetsida.
Fick nästan en tår i ögat igår. Eller, allvarligt, jag fick en tår i ögat. Jag och vännen K körde en ny grej. Innan vi såg Fletch höll jag ett föredrag om Chevy Chase, för att ge lite mervärde till filmupplevelsen. Jag avslutade med att visa K videon till "You can call me Al".
Jag fick en tår i ögat därför att Fletch visar så klockrent Chevys komiska talang, och man kan bara tänka sig hur enormt stor han var på åttiotalet. Dessutom är han rätt snygg "för att vara komiker på åttiotalet" och så vet man att nittiotalet, som ligger famför honom, består av idel floppar (Osynliga mannen, någon?) och depressioner och skilsmässor.
Och han har ju egentligen ännu inte hämtat sig.
Vännen K valde att kontra med en ypperlig presentation av Dudley Moore, komplett med tonsatt bildspel och allt. Det är vår nya grej. Hyllningar och föredrag för att ge mervärde till filmupplevelsen. Jag kan rekommendera det.
6 kommentarer:
Åh vilken fin kväll!
Chevy Chase är ju faktiskt den mest betydelsefulla skådespelaren någonsin. Dudley Moore kommer kort därefter med scenen i hans lägenhet från Tjejen som visste för mycket.
Det som är bra med vännen K är att han helst ser sköna åttiotalsfilmer, filmer där män klär ut sig till kvinnor, filmer med John Candy, filmer med Burt Reynolds och annat skönt som jag så gärna avnjuter tillsammans med honom, och inte behöver vi ursäkta oss eller säga att det är "ironiskt". Han ska fan ha en medalj, den killen.
Jag visste för övrigt inte att Dudley dog i sviterna av en nervsjukdom. Nu vet jag det tack vare vännen. Till exempel.
Föredrag rules!
Har du någonsin sett en Chevy Chase-film "ironiskt"?
Jag tror inte det. Men om jag skulle se Osynlige mannen idag skulle det kanske bli så. Hellre det än att se den fylld av hån. Eller fylld av sorg och besvikelse.
Men nej, jag tror inte det. När jag snackar filmer som Kennet och jag ser så syftar jag nog mer på typ White Chicks och Weird Science.
Men Osynlige Mannen är ju bra! Jag tänker jämt på den när jag ställer en kopp kaffe brevid datorn, så inte samma olycka skulle hända.
Om bara Chevy kunde höra dig. Då kanske han skulle må lite bättre.
Skicka en kommentar