My Left Foot

Fötter. Vad ska man med dem till egentligen? Jag känner mig just nu helt alienerad från min vänstra fot. Det är som om den inte är en del av mig. Den har drabbats av en muskelinflammation vilket resulterar i att jag ser både halt och lytt ut när jag går, dessutom går jag oftast med händerna i fickorna vilket ger 100% pundarutstrålning.

Igår la jag mig ännu en gång under hudterapeutens starka lampljus och lät mig torteras med en liten, liten nål och en syra som fräter. Sånt man måste göra ibland. Så att man ser ut som ett brandskadeoffer efteråt.
Lägg till min halta gång till detta och det är ett under att ingen kom fram och stack en tjuga i näven på mig igår eftermiddag.

Idag håller jag mig alltså inne. Dels för att jag inte vill köra min Quasimodo-grej på stan, men också för att det gör satans ont i fotjäveln!

Knaprar Voltaren. Försöker duscha och halkar nästan i badkaret eftersom foten inte går att stå på. Den ultimata förnedringen. Den absolut, utan tvekan, största förnedringen. Att halka i badkaret.

Man frågar sig - är det värt det? Idag är det jag som skonar världen från min nuna, som sagt. Ni kan tacka mig nästa gång vi ses.