Om man får ett You Tube-klipp skickat till sig, måste man då kolla på det eller kan man låta bli utan att vara oartig?
Ja, det är den eviga frågan som just nu seglar runt i den så kallade "bloggosfären" och letar efter ett slutgiltigt svar. Jag har därför konsulterat diverse tyckare i ämnet.
Bloggaren Conan the Librarian, vars alseter också syns på Weird Science anser följande:
"Well, om man får det på sin Wall på Fejan kan man strunta helt i det, likaså om man får det i ett gruppmail (till jobbet eller hemma). Men om man får det direkt till sin inbox på Fejan eller på ett särskilt, personligt mail så bör man tyvärr kolla på det. MEN, det finns en tilläggsregel: om klippet inte är roligt eller intressant inom de första 7-8 sekunderna kan man sluta titta och slänga med gott samvete."
Radiomannen Eric Schüldt tycker att:
"Det hör alltid till god sed att titta. Men problemet är när avsändaren står bakom ens egen axel. Är det god sed att alltid skratta åt den roliga apan som sitter på ett berg med bananer utan att äta upp dem? Ja, även här skulle jag säga att vi är tvugna att spela med. Ge ifrån oss ett litet försök till fniss. Sådan är vår kultur."
Den mer hårdnävade Hugo Rehnberg säger: "Jag skiter alltid i sånt".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Som den som startade det här genom att inte kolla på Chuck Norris-dvärgen, känner jag att det kanske börjar bli dags att ge min syn på saken.
Jag är, vill jag hävda trots att Caroline anser sig ha ett visst minnesföreträde (föregående inlägg), inte skeptisk till Youtube som sådant, jag tycker det är ett helt fantastiskt klipparkiv när jag söker en snabb glädjefix en grå tisdagseftermiddag på jobbet. Oftast blir det något i likhet med en för alla utom de närmast sörjande glömd PSB-video från början av 90-talet eller ett Vita huset-klipp, jag vet inte hur många gånger jag sett "Brothers in arms"-scenerna exempelvis. Däremot är jag när det kommer till roliga/knäppa/charmiga klipp närmast löjligt ointresserad. Jag var likadan de där åren mellan ... -96 och -98? när folk som var tidigt etablerade på nätet skickade länkar på coola sajter som man skulle kolla in, jag kollade aldrig på dem heller. Jag är medveten om att jag säkert missar en del på mitt ointresse, och som nöjesjournalist är det kanske snudd på tjänstefel, men jag tycker helt enkelt bara inte att det är så ... lockande.
Sedan håller jag med om den någorlunda konsensus som verkar råda i frågan när det gäller exklusiviteten. Får jag ett meddelande på mejlen eller Facebook som är direkt riktat till mig, så kollar jag så klart. Men är det adresserat till fjorton personer som Norrisdvärgarna var, nej, då är nog risken stor att jag förblir oupplyst om deras storhet.
Skicka en kommentar