Jag tycker att den mest effektiva tiggarstilen är den som anspelar på det dåliga samvetet, utan de religiösa/underkastande implikationerna som bönestilen kör med. När jag såg en bönetiggare utanför Sacre Coeur tänkte jag bara "Come on". Fattade tanken, men hon tänkte helt fel. Det fattas lite PR-strategier i den undre världen. Skulle jag coacha/vara säljledare för ett team med luffare skulle jag peka på de här tre gyllene reglerna istället:
1. Djur Tiggare med hundar eller andra former av sällskapsdjur som signalerar övergivenhet och ruffighet får mynt av mig. En lapp med "Behöver hundmat" skulle kunna generera i en skänkt tjugolapp till och med. Lägg dit ett hjärta eller ett illa ritat hundansikte och jag får en tår i ögonvrån.
2. Ledsen uppsyn Vinner alltid i längden, men endast då den samspelar med personens övriga kemi. Ledsen uppsyn och fina kläder till exempel, fungerar inte alls lika bra som ledsen uppsyn och lappade skor. Ledsen uppsyn och ledsna kläder får mina mynt.
3. Tandlöshet Höjdare inom tiggeriet. Tyder på genuinitet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Menar du att du bryr dig mer om att hunden ska få mat än att tiggarpimpen ska få sin absolut. How dare you!
Alltså, jag menar ur ett PR-perspektiv. Saker man bör tänka på om man vill maximera resultatet av sitt tiggeri. Och ja, jag bryr mig mer om hunden.
För övrigt är "tiggarpimp" ett intressant ord.
Ah jag förstår, Jo det gäller ju att sälja sig själv som ett varumärke, precis som Beckham. Men alltså visst har de väl "pimps" som tar det mesta av degen de tigger ihop? De enda rätt borde ju vara att göra som med prostitution, göra torskarna illegala. I detta fallet alla som skänker en slant och köper sig ett gott samvete. Om detta förbjuds så tvingar ju tiggarpimpsen söka annan sysselsättning. Otur dock att fattigstackarna kommer i kläm där... har du nån kompromiss att föreslå?
Är trots allt inte så himla säker på att gemene luffare har en pimp som tar stålarna från honom. Om man inte räknar redaktörerna för Situation Stockholm som pimps då.
Det är mycket som talar emot. Hur mycket provision kan man få av att tillhandahålla ett gäng tandlösa stackare som sitter på gatan med en pappersmugg framför sig? Det är inte så mycket han (pimpen) kan erbjuda dem i utbyte mot tjänster, så som pimperiet vanligtvis funkar. Hur ska pimpen ragga "kunder" åt luffarna, undrar jag?
Till exempel.
Nej, jag tror faktiskt att gemene luffare är sin egen boss. Men säkerligen finns det gängbildning och konkurrens om bästa ställena även där. Någon borde göra en dokumentär om det. Verkligen.
Skicka en kommentar