Vissa saker är svåra att säga utan citationstecken. Antingen i luften (fingararna) eller med hjälp av tonfallet.
Nu är jag inte gift men "min man" skulle lätt vara en sån grej. Det här är "min man".
Det här är "min äkta hälft", "min make", "min gubbe" ...
(stryk det sista).
Jag kan heller inte säga "SoFo" utan att lägga till " ". Inte ännu. En dag kanske det går. Men då är frågan om jag vill vara med. Den dagen jag säger "Jag bor i SoFo" utan minsta svårighet är det kanske dags att skära upp handleden.
Nu ska jag i alla fall flytta till SoFo ("SoFo"). Om två veckor. Och jag undrar, lite smått, exakt hur mycket kliché jag kommer att bli.
Frilansjournalist på Södermalm, liksom. Vad mer? Jag har två par Marc Jacobs-skor, jag köper dyrt te på Cajsa Warg och jag kör ekologiskt i kylen.
Jag känner mig lockad över att kanske dra det hela ytterligare ett par varv och köra hela klichéracet, vore inte det kul? Men vad är det som gäller, jag har ingen koll. Det är väl knappast svart polo, som var Kulturmänniskans signum förr i tiden ("förr i tiden").
Men den är väl väck nu? Till förmån för Acne-jeans och skjorta från Whyred...eller? Norrländska? Skånska?
Jag har ingen koll, som sagt. Upplys mig.
Just det, en grej till jag inte kan säga utan " ".
Det är "märkeskläder".
Ett konstigt ord.
söndag 1 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Men varför ger du upp hägersten?!
Midsommarkransen! Inte Hägersten! Och ger upp och ger upp...Jag har en knippe olika skäl.
Kanske vill man bryta upp och lämna nåt, när man varit med om en kris. Kanske vill man inte betala 5700 kr i hyra för en visserligen superfin lägenhet med superläge, men en alldeles för stor lägenhet.
Lite så liksom.
På det viset är det hemskt att bo där. I "SoFo". Man kan inte säga det. Det bara går inte. Man förpassas till att säga sin gata bara. Och i slutändan blir det också lite konstigt.
Okej! Vilken gata blir det då?
Det blir Bondegatan, ett kvarter från Nytorget. Är jag en levande klycha nu eller vad?
Det verkar som om det ska vara rakat i mediesvängen. Mer än hälften av manliga journalister kör med rakat på huvve.
Eller så är det en markering mot rassarna - ni tog vår flagga, så nu tar vi era frisyrer och så får ni börja bära kostymer från Ullared och kalla er "Sverigedemokrater".
Du borde inte ens säga "SoFo". Det är väl ett handlarpåfund. Precis som mors/fars/allahjärtansdag och halloween. Vi lyckades bekämpa halloween och då ska vi banne mig slänga krängarnas SoFo på sophöpen för "dåliga ideer".
Det är kul med "citationstecken".
Vad är motsvarigheten till rakat huvud bland kvinnliga journalister?
Haha, ja jag tycker det är klyschigt. Det är t.om lite klyschigt att vara frilansjournalist i midsommarkransen
Jag vet inte vad den rakade skallen har för motsvarighet hos tjejerna. I det äldre gardet är det ju hårbollen à la Elisabeth Högberg. De yngre kör väl mest på poppiga frisyrer, så kallad "trend". Eller också beror det på vad de skriver om? Jag ser en himla massa poppiga skallar på nöjessidan i alla fall.
Jag har handlat TVÅ jeansjackor nu. ett tecken i tiden? Eller också börjar jag bli gammal.
Skicka en kommentar