Biodlingen

Jag är mer besviken än jag vill erkänna över att Johan Wirfält på Rodeo inte är biodlare. Han skrev det i en ledare för ett bra tag sedan, appropå någon slags rådande gubbestetik bland unga män (Anders Rydell, jag talar till dig).
Han droppade i förbigående att hans hobby var biodling och jag ville så gärna tro honom. Det är roligt på så många sätt. Skriver han det ironiskt, tänkte jag, så är det en skön fingret-i-luften-droppning. Vad är gubbigare än biodling, undrar jag.
Skriver han det på allvar är det ännu roligare, det betyder antagligen att han lagt till sig med den konstigaste hobby man kan ha, för att kanske stå ut. Eller för att han alltid gillat biodling och inte hör hemma alls på en slags modeanalyserande tidskrift, utan egentligen bara kört på sin mannen-i-fluga-klädsel för att det är så alla biodlarvännerna därhemma i Halmstad (tror jag att det är) klär sig.
Allt var roligt med biodling.
Men så sprang jag på honom på gatan och kastade ur mig, det första jag gjorde (jag sa knappt hej) "En gång för alla nu, är du biodlare eller inte?" och han svarade förvirrat "Va? Nej, skulle jag vara det?"
Illusionerna krossades. Jag sökte en biodlare och fann en man. Jag är besviken.
Jag vädjade faktiskt till honom och sa att han hade haft chansen att låta mig fortsätta tro. "Ja, men du fångade mig ju off guard" sa han.
Förvisso.
Men en riktigt skarp skribent är väl alltid redo?