Jag var på fest. En trevlig tjej jag aldrig hälsat på förut kände mig genom mig blogg.
En fantastisk känsla. Lite som sångartister måste känna, inbillar jag mig, när fans sjunger med i deras texter.
Dessutom fick jag en fråga som började med meningen "Jo, jag läste på Jazzhands att..." vilket också fick mig att gå i taket av någon slags blandning av godartad paranoia och svårtyglad entusiasm.
Sen blev jag hes och åt upp alla salta pinnar. Det var okej, tror jag. Det påstods att de var inköpte "för mig" eftersom jag gillar salta pinnar. Vilket är sant. Det gör jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
ja gud, kom på sen att jag nog framstod som en galen internetstalker. Men ta det som ett beundrarbrev i realtid eller nåt :) jag kan inte låta bli att approachera bloggare jag gillar
hur som helst - trevligt att träffas. Jag köpte tio påsar bridgeblandning och tog en taxi hem vid tio.
Det var naturligtvis jättetrevligt att ses, tro inget annat och att få ett beundrarbrev i realtid är en upplevelse jag unnar alla människor. Sann glädje.
Jag har ju sagt att jag håller på dig. Tror du mig nu?
Bery nice :)
Jag råkade ut en gång för att någon jag tycker är bra sa "jamen då är du Julia SKOTT" när vi pratat i några minuter. För att hon läst min blogg.
Då var jag nästan tvungen att gå och lägga mig ner ett tag.
Skicka en kommentar