"Packad och glad"

Slöpackar lite och lyssnar på Carpenters. För att bota min flygpanik (jag ber att få skilja på flygrädsla och flygpanik) ska jag äta en hamburgare på söderbröderna Olsson om exakt en timme.

Jag fattar inte Kristina Frostenson. Det står i DN att hon blivit lekfullare. Jag borde enligt logik bli provocerad (A frågar varför jag inte är det), men jag blir mest road. Lite som kejsarens nya kläder-road.

M flinar också när han läser att hon blivit "lekfull" och frågar om jag inte tycker att det är på tiden. Han tror nog också att det provocerar mig. Jag tror att det roar honom när jag blir provocerad. Han för gärna in samtalet på "modern konst". Troligtvis av den anledningen. Ack, mitt blodtryck...

Modern konst gör mig provocerad. Liksom i stort sett allt på Svenskt Tenn. Faktum är att jag inte tror att det finns nåt som gör mig mer förbannad än Svenskt Tenn. Det skulle väl vara de som handlar där då.

Så provoceras jag av Cornelis. A börjar skalda Bellman. Det gör mig inte provocerad, bara lite slö i hjärnan. Jag säger "Men vet du att barn är ett folk och de bor i ett främmande land?". Han svarar genom att citera resten, och slå ut med armarna på "Där går en flicka! Hon samlar på stenar! Hon har en miljoooon!".

Sånt gillar jag honom för.

A tar fram sin gitarr och sjunger trubadurlåtar. Mest för att reta mig. Jag blir generad. Det är nåt med trubadurer och deras äkta känslor som gör mig generad. Två gånger har han skrämt mig genom att föreslå att han ska ta fram gitarren när jag fyller år och gå genom rummet fullt av gäster och sjunga trubadurlåt.
Sånt gör mig lite rädd och mycket generad.

Men inte en halvtimmes långt Face2Face med Sveriges nästa filmhopp Ruben Östlund! Det ska jag hålla den 21:a kl. 18.00 på Filmfestivalen (filmvisning först, givetvis). Kom!