Livet i bubblan

Mer om Bubble Boy. Mer om Seinfeld. Känner mig lurad. Jag vill inte skratta åt Bubble Boy mer. Han levde sitt liv i en bubbla. Sorgligare än så blir det inte.
Liten resumé:
David Vetter (21 september 1971 – 22 february 1984) föddes med en mystisk sjukdom i immunsystemet och var tvungen att leva i en steril miljö. Bara tjugo sekunder efter att han föddes placerades han i bubblan där han fick bo i resten av sitt liv.
Inte för att låta sentimental men det var alltså i bubblan han växte upp, utan att någonsin känna en kram av sin mor, sin systers varma hand eller känslan av att klappa en kattunge. Inte för att vara sentimental alltså.
Davids föräldrar fick höra att en benmärgstransplantation skulle kunna rädda honom men det gick inte. Det blev bubblan. Och under årens lopp var han tvungen att flytta till större och större bubblor, men alltid på ett och samma sjukhus. Han hade privatlärare där, fick kolla på TV och speciellt lära sig en massa om bakterier - det som, om han kom i kontakt med dem, skulle döda honom.
1977 tillverkade NASA en speciell liten dräkt åt honom. Till medias stora besvikelse vägrade han ha den på sig för kamerorna. Jag respekterar Bubble Boy för det. Han använde den bara sju gånger sedan fick det vara nog. Han blev deprimerad, fick raseriutbrott, gjorde freakiga saker som att kladda ned hela bubblan med bajs. Till slut bad han att få komma ut ur den där satans bubblan. Doktorerna hade redan gett upp hoppet om att hitta ett botemedel, de läkare som hade jobbat med hans case hade tröttnat och fick dessutom inga fler researchpengar. Så David provade den absolut sista utvägen, nämligen en chansning på att hans systers benmärg skulle passa honom. Det gjorde den inte. Hela operationen gjorde honom dödssjuk och därför släpptes han ut ur bubblan. Och dog två veckor senare.
Han ingen skrivit en roman om Bubble Boy redan gör jag det. Nu. Och ett protestbrev till Jerry.