lördag 24 februari 2007

Melodifestival? Bah! Humbug!


Har slutat kolla Melodifestivalen för det kommer ändå aldrig komma fram någon bättre låt än Judy min vän som Tommy Körberg tävlade med 1969. Det insåg jag för länge sedan. Och det går inte en karaokekväll utan att jag drar av den minst två gånger innan klockan slagit elva. 1969 måste varit en kanonår. Det var på den tiden det var lite klass på det där schlagerjippot och man uppträdde i kostym. Man betackade sig låtar med sexuella ordlekar i titeln. Istället sjöng man om att vara en vagabond.

Två grejor om Tommy Körberg:

1. Läste en recension av hans julskiva en gång. Tror det var Andres Lokko som skrev. Där stod det "Känns lite roligt att höra just Tommy Körberg sjunga om hur han vill ha en vit jul hemma". Ja, jag tyckte i alla fall att det var roligt.

2. Kompisen och fd kollegan Cornelia Waldersten berättade att de har en tradition på Beckmans att treorna ordnar någon slags kreativ, practical joke-aktig julkalender för ettorna. Eller hur det nu var. I vilket fall som helst hade någon skön elev ordnat en "lucka" som bestod i att eleverna skulle öppna dörren till en liten stuga eller byggnad som plötsligt en dag stod på skolgården. När de gjorde det kom Tommy Körberg i egen hög person ut ur luckan och sjöng Hosianna. En otroligt bra lucka, skulle jag säga.

Tommy Körberg är bäst, ingen protest.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Själv måste jag nog påpeka att den bästa schlagerlåten genom tiderna kom redan två år innan Tommys Judy-låt: "L'amour est Bleu" med Vicky Leandros är magisk regent på den tronen!

Caroline Hainer sa...

Ja, internationellt är den grym. Men Tommy rular i svenska sammanhang sett, inte sant?
Delad första plats mellan Bleu-låten och Franbce Galls Poupee De Cire Poupee de Son (stavning?) kanske? Dessa fransyskor alltså...

Anonym sa...

kan du svära dig fri från att du inte bara härmar Morrissey nu?

http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,1005163,00.html

Caroline Hainer sa...

Jag svär på min högra hand och ser detta som ytterligare ett tecken på att jag och gamle Moz verkligen är goda vänner trots allt.