Min respekt för blonderade tyska män har vuxit. Idag träffade jag H.P. Baxxter, frontman i Scooter. Han bjöd på kaffe och kaka. Det var vackert. "Zere iz coffee, cookie, anything you like" sa han.
Han hade kajal, och en jämn foundation så som bara tyska, blonderade män kan ha. Han bjöd mig dessutom på mitt livs bästa intervju, han var en pärla. Tysk brytning, underbart diciplinerat, hårt, tyskt ha ha-skratt och en släng av något som kunde vara självdistans men lika gärna megalomani. Jag är som sagt stum av beundran nu.
Jag känner mig dum och ångefull för att jag till en början var ganska lojt inställd till det hela. Det är nu möjligt att jag måste gå en ABF-kurs i tyska. Det var min allra bästa intervju någonsin. Och resultatet - i alla fall the juicy bits - ser ni i City på tisdag.
Faster, harder. Som sagt.
4 kommentarer:
Menar du alltså att Baxxter slog Ben Stiller som intervjuobjekt? :O
"Zere iz coffee, cokkie, anything you like". Lat valdigt, valdigt sott. Kunde inte motsta. Aker och koper lite kaka nu.
Som intervjuobjekt sett - alltså sköna svar, nice connection och roligt möte - slår han en hel del. Inklusive Ben Stiller. Jag vet inte vad jag ska säga - annat än att detta är sanningen.
Herr HP är ju en skön snubbe. Och megalomanin du anade är med största sannolikhet en artistfasad. Ödmjuk och distanserad är nog snarare hans signum.
Synd bara att scooter-vågen blev så hög, och dyningarna så långa. Vill hellre se honom i hans gamla synthkostym.
Skicka en kommentar